Handelsbazooka, broligark och balkongkraftverk. Det är några av orden på 2025 års nyordslista.
Om de får fäste i svenskan återstår att se, men om man kollar på tidigare års nyordlistor, från 1986 och framåt, ser chanserna rätt små ut.
Klicka här för att följa oss på GoogleVisst finns där många bekanta uttryck, som namn på nyheter som ”HIV” (1987), ”hemsida” (1995) eller ”e-sport” (2013). Andra, som ”ligga i framkant” (1995) har blivit så etablerade att de flesta nog har glömt varifrån de kom.
Men när träffade du en ”cowboykirurg” (1992) senast? Har någon faktiskt använt ordet ”umarell” (2024) på riktigt? Och vad betyder ens ”Bamseteorem” (2011)?
”Pr-jippo”
Mikael Parkvall, lingvist vid Stockholms universitet, tycker att listorna mer liknar årskrönikor än språkvetenskap.
— Den har ju liksom inget vetenskapligt värde och det är väl det jag då tror, eller är rädd för, att folk får för sig att den har, säger han.
— I grund och botten är det ju ett pr-jippo, men min känsla är att folk uppfattar det som ”åh, nu har svenskan försetts med 27 nya ord som vi var oförmögna att uttrycka för ett år sedan”.
Han tycker också att det finns en viss präktighet i urvalet. Rekorderliga ord som ”plastbanta” (2014), ”koldioxidneutralt vin” (2010) eller ”köttnorm” (2014) finns det gott om. Men några prov på grövre vokabulär hittar man sällan, och knappast trollglosor som ”batikhäxa” eller "skäggbarn".
— Då blir man ju lite fundersam. Vad är avsikten här egentligen? Ska vi styra språket eller ska vi dokumentera språket, säger Parkvall.
Mycket medelklass
Många av orden hänger ihop med kontorsarbete, som ”vobba” (2011), ”knytkonferens” (2011), ”hybridmöte” (2021) eller ”portföljfax” (1989). En följd av att medelklassen oftare uttrycker sig i skrift och både läser och skriver de dagstidningar där många av orden hämtas, tror Mikael Parkvall.
Vissa nyord kommer direkt från en viss person eller organisation, som aktivt försökt sjösätta nya uttryck. Som RFSU:s ”klittra” (2014). Eller handelsforskaren Micael Dahléns ”förväntningssamhälle” (2008) och ”förväntis” (2011).
— Ett som faktiskt har lyckats är väl termen ”utanförskap”, som lanserades av politiska skäl av borgarna. Men när folk har satsat medvetet på att lansera ett ord så är det väldigt sällan som det lyckas. De gånger som det har gått så är det ofta mer eller mindre en slump, säger Mikael Parkvall.
