Därför tog myrorna över världen

I princip handlar det, som så ofta i naturen, om en avvägning eller kompromiss, i det här fallet mellan kvantitet och kvalitet.

Insekter har normalt ett ganska tjockt yttre skal på kroppen, ett yttre skelett även kallat exoskelett, bestående av kitin. Skalet fungerar som ett pansar som skyddar mot allehanda fiender. Problemet är att det är kostsamt att producera och kräver stora mängder kväve och mineraler.

Skalet avgör

I studien, som publiceras i Science Advances, har forskare, som letts av zoologen Arthur Matte vid University of Cambridge i Storbritannien, mätt skalets tjocklek och relativa vikt hos 871 myror från cirka 500 arter – inget lätt jobb med tanke på att myror är små varelser.

De fann att myrarter med tjockt skal – sådana finns – lever i ganska små kolonier med ett fåtal individer, precis som de flesta insekter. Skalet var betydligt tunnare hos arterna med de största kolonierna.

Satsar på kvantitet

Genom att satsa mindre på skyddande skal kunde dessa i stället producera fler individer – som kanske var mer sårbara för yttre fiender men också gjorde det möjligt att bygga gigantiska samhällen med enorma mängder individer som arbetar tillsammans och skyddar kolonin med gemensamma attacker.

Myrorna har med andra ord offrat ett visst mått av säkerhet för möjligheten att bli dominanta i de ekologiska systemen på jorden. Deras totala antal är hisnande – inga andra djur som vi människor kan se med blotta ögat är så talrika och så framgångsrika. Uppenbarligen kan det löna sig att satsa på kvantitet i stället för kvalitet.