I studien, som publiceras i Science Advances, har forskare i USA under ledning av paleoantropologen Scott Williams vid New York University, granskat lämningarna av den primitiva arten Sahelanthropus tchadensis som upptäcktes i öknen i norra Tchad i Centralafrika för drygt 20 år sedan.
Ända sedan upptäckten har forskare debatterat huruvida Sahelanthropus var tvåbent eller ej, och följaktligen om den var en hominin, det vill säga en art inom vår egen utvecklingslinje, och i så fall den allra äldsta kända förfadern.
Tvåbent gång
Kraniet, som är välbevarat, samt lårbenets utformning och sätesmusklernas fästen, har länge antytt att så var fallet, men klockrena bevis har saknats. Med tanke på fyndets extremt höga ålder – sju miljoner år – har de flesta forskare ansett att sådana behövs. Trots allt är Sahelanthropus långt äldre än den berömda Lucy och andra mer kända homininer.
Nu tycks ett sådant klockrent bevis ha sett dagens ljus. Scott Williams och hans kollegor har med hjälp av tredimensionell så kallad geometrisk morfometri identifierat ett benutskott, en tuberkel, på lårbenet. Utskottet är fäste för det största och mest kraftfulla ligamentet, ledbandet, i den mänskliga kroppen. Det sitter framtill i höftleden och är helt avgörande för att vi ska kunna stå upprätt och gå på två ben.
Tidig utveckling
Forskarna påpekar också att Sahelanthropus hade förhållandevis långa lårben, jämfört med dess armbågsben. Arten hade följaktligen relativt långa ben och korta armar, tvärs emot de nutida människoaporna som har långa armar och korta ben.
Det betyder inte att Sahelanthropus var särskilt lik en människa. Scott Williams säger att arten i allt väsentligt var en människoapa, med en hjärna stor som hos en schimpans, och att den sannolikt tillbringade mycket tid klättrande i träd. Men samtidigt var den anpassad för att ta sig fram på två ben. Tvåbent gång utvecklades med andra ord mycket tidigt hos våra förfäder, långt innan vi började anta mer människolika proportioner.




