— Det är kallt, vantarna blir dyngsura. Man fryser, man får värma sig i köket när man kommer tillbaka till jobbet sen, säger Annica Österberg.
Hon beskriver känslan av att mer eller mindre varje dag tvingas besöka vattenstationen på Gutavallen utanför Visbys ringmur. Hon jobbar på ett hotell med restaurang, en verksamhet som dagligen kräver flera dunkar med rent vatten.
Klicka här för att följa oss på Google
Benny Jönsson, en annan flitig besökare, hjälpte sin gamla granne och sin son som har problem med höften. Själv köpte han det dricksvatten han behöver, men är tydlig med vad han tycker:
— Det är åt helvete!
Ett av flera fall
Den 3 december införde Region Gotland en kokrekommendation sedan man hittat för höga halter av vissa organismer. Några veckor senare visade analyser något som såg ut som skal av parasiter i vattnet, vilket gjorde att regionen skärpte kokkraven. Först den 30 januari, 58 dagar senare, blåste regionen faran över.
Visby drabbades så sent som 2023 av kokrekommendationer, sedan magsjukebakterien Clostridium perfringens upptäcktes. På somrarna är vattenbrist ett återkommande problem. Men Gotland är långt ifrån ensamt. I augusti försvårade ovanligt höga temperaturer i Mälaren reningen och stockholmarna uppmanades att spara vatten. I sydöstra Sverige är låga grundvattennivåer numera snarare regel än undantag.
Sex av tio svenska vattenproducenter uppger att de redan märker att möjligheterna att ta ut vatten förändrats. En tredjedel anger att även kvaliteten försämrats, enligt en enkät från SGU.
Margareta Lundin Unger är ordförande i Vattenförsörjningsgruppen, som samlar myndigheter och organisationer för att planera inför ett förändrat klimat. Hon poängterar att mycket redan görs, men att mer kommer att behövas när klimatet förändras.
— Det blir torrare, blötare och varmare. Och alla de tre faktorerna påverkar vattenresurserna, säger hon.
Bland annat tror hon att vi kommer att behöva vara mer sparsamma med vårt vatten och att det kommer att bli dyrare för användarna. Antagligen får vi vänja oss vid fler larm om problem med vatten.
— Det kommer nog ske oftare, säger hon.
Stängt av kranarna
På korttidsenheten i Visby tvingades de anställda gå ut i kylan för att hämta vatten från den tank som ställts dit. Vattnet används till att koka gröt, skölja frukt och grönsaker, kaffe och att dricka.
— Vi fick stänga av vattnet i vissa handfat inne på rummen, eftersom de boende inte vet eller kommer ihåg att de inte får dricka vattnet. Det gjorde det också ganska besvärligt när man skulle hjälpa till att tvätta någon, säger Ida Wiflings, undersköterska.
Beskedet att kokkravet slopades möttes med tjo och tjim.
— Det blev jubel bland personalen. Det var händerna upp i luften: Ja, äntligen, säger hon.
Man räknar med att rent dricksvatten ska komma ur kranen. Det är först när det försvinner som man reflekterar över hur beroende man är av den livsviktiga resursen.
— Visst tar vi det för givet. Men vi fick en viss föraning för två år sedan när det var bakterier i vattnet, att det är ganska skört.
På lunchrestaurangen Maltfabriken nära hamnen har Christer Dennerdal suckat över situationen. Dagligen kokade han uppemot 300 liter vatten i stora kastruller, bar dem till kylen till dagen därpå.
–Det är som att man står och lagar soppa hela dagarna, det känns som det.
Skräcken: Östersund
Antagligen var dricksvattnet i Visbyområdet hela tiden säkert att dricka, enligt Region Gotland. Men helt säker kunde man inte vara.
Parasiter är nämligen krångliga och går varken att odla som bakterier eller dna-analysera, om man inte har en stor mängd av dem. Även om spåren efter dem var få, så är regionen smärtsamt medveten om att det inte krävs särskilt många för att människor ska bli sjuka.
— Vi vill inte ha ett nytt Östersund, säger Susanne Bjergegaard Pettersson, sakkunnig på VA-avdelningen vid Region Gotland.
Hon syftar på skräckexemplet från 2010, då 27 000 personer drabbades av magsjuka orsakad av parasiten cryptosporidium. En färsk avhandling visar att samhällskostnaden hamnade på 1,7 miljarder kronor och många som insjuknade hade fortfarande problem med magen tio år senare.
— Gotland är ju Gotland, och vi måste i så fall klara oss själva. Vi vill inte se halva befolkningen tryckas in på lasarettet, säger hon.
Torka – och regn
När det regnar kraftigt på Gotland kan regnvattnet ta med sig föroreningar från jordbruksmarkerna ned till vattenreservoarerna. Och när somrarna är torra finns det i stället för lite vatten.
— Vi har haft ett par tuffa år på somrarna med ont om vatten, där vi precis har klarat det men pressat våra vattentäkter och våra verk hårt. Det är en kombination av förändrat klimat och att verken vi har i dag är från 70-talet och äldre, och behöver moderniseras och förnyas.
På Gotland pågår planeringsarbete för en ny vattentäkt med vattenverk, nya dammar som samlar upp regnvatten, att leda vatten från Bästeträsk på norra ön, eller kanske nyttja Östersjövatten med avsaltningsverk. Men planerna ligger minst några år bort.
— Vi är hårt drabbade av de klimatförändringar som nått Sverige, säger Susanne Bjergegaard Pettersson, och fortsätter:
— Vi får klä skott först, men det kommer att påverka andra ställen i Sverige.
.jpg)