Strax före klockan 05 på söndagsmorgonen landade UD:s chartrade plan med strandsatta svenskar i Dubai.
Med på planet fanns Roy Norkyn från Luleå och hans familj med fyra barn. Den yngsta bara nio månader.
Klicka här för att följa oss på Google— Det känns jätteskönt att vara hemma. Det var lite nervöst när planet lyfte men stämningen var lättad. Alla var glada att kunna komma därifrån, säger Roy Norkyn.
Familjen bodde en bit bort från områdena där missiler träffat men hörde dova smällar i himlen och från deras rum på 61:a våningen kunde de se förstörelsen från nedslagen.
Missilvarning på mobilerna
— Första gången vi fick missilvarning på mobilerna var vid midnatt. Dottern stod i duschen och vi fick snabbt raska ihop alla barnen och skynda oss ner i lobbyn men där vara all lika förvirrade som vi var, säger Roy Norkyn.
— Ingen vi pratade med visste något om det fanns skyddsrum så vi fick bara hålla oss inne och ta skydd.
De senaste dagarna har missillarmen kommit regelbundet på mobilerna.
— När vi såg de första missilerna komma var vi på stranden och alla såg upp mot himlen när rökpelare och dova smällar hördes. Alla pratade med varandra om vad som hade hänt och vad vi skulle göra nu, säger Roy Norkyn.
— Vi visste ju att det var en spänd situation mellan USA och Iran men vi hade inte tänkt att de kunde gå så här långt och att det skulle drabba Dubai.
Försökte boka om
Familjen hann vara i Dubai i en vecka. Hemfärden var planerad till nästa fredag.
— Jag försökte ringa och boka om flyget men det fanns ingen chans att ta sig igenom. Vi skrev ner oss på UD:s lista den femte mars och eftersom vi har fyra barn blev vi erbjudna platser, så då tog vi chansen, säger Roy Norkyn.
Situationen kändes allt mer osäker.
— Vi tänkte på vad som kunde hända om vi var på 61:a våningen och strömmen gick på grund av missiler så det blev några nervösa dagar och barnen var väldigt skärrade varje gång larmet tjöt.
Nu väntar sista etappen hem, mot tryggheten i Luleå.
