"Det är ett jädra underbetyg till Sverige"

Tove Lifvendahl har en sån där meritlista där man inte riktigt orkar läsa längre än till hälften. Så kollar man in vad hon publicerat, och det blir samma sak där. Det är lätt att tro att kvinnan redan passerat pensionsåldern. Men då har man fel. Tove har inte ens fyllt 40 år.

Nu är hon aktuell med boken Från sagoland till framtidsland. En bok om svenskars goda självförtroende men dåliga självkänsla (lugn, det har inget med Mia ”Självkänsla Nu” Törnblom att göra). Boken behandlar det faktum att Sverige, och svenskarna är fatalt dåliga på att ta hand om utvandrade svenskars erfarenheter, kopplat till det svenska näringslivet.

– Problemet är att man helt enkelt inte tror att de har något att lära oss. Dessutom är man rädd att det hotar den egna identiteten. Jag tror att det finns en osäkerhet och en rädsla för kunskapen. Det kan ju innebära att svenskar på ett antal områden skulle behöva revidera självbilden, säger hon till Nyheter24.

I stället för att be den hemkommande svensken berätta om sina upplevelser och erfarenheter från det andra landet, så väljer de hemmavarande att pladdra på om senaste dokusåpan. Lifvendahl ställer frågan: Hur kan vi ta vara på den kreativitet, kompetens, de kontakter och det kapital som utvandrarna besitter?

– Om ett företag har haft en anställd som varit positionerad utomlands, sätt då inte den personen på samma tjänst som den hade innan. Ta vara på erfarenheten. Det behöver inte vara en röd matta, men ta åtminstone en internfika där den personen på tjugo minuter får dela med sig av det mest intressanta, säger Lifvendahl.

Hon menar att det är just där problemet ligger, oavsett nivå. Svenskar måste bli bättre på att intressera sig och våga bli inspirerade.

– Vi är uppenbarligen bra på det här med innovatörer, då borde vi ta rätt på det och lyfta fram det. Samtidigt är vi dåliga på att dra till oss riskkapitalister. Vad beror det på, och vilka andra är bättre? Vad har dom gjort som inte vi gjort? Det är det tankesättet jag vill få igång.

Nutidens utvandrare

– Nu har vi en ny typ av utvandrare som består av första eller andra generationens invandrare. De som av olika skäl inte hade chansen att bli något i Sverige. Tidigare har svensk utvandring varit till någonting, nu utvandrar vi från något. Det är ett jädra underbetyg till Sverige. Det finns flera bevis på människor som lyckats utomlands. Det visar ju att det uppenbarligen inte saknades talang och förmågor, det var bara det att jordmånen här var för dålig.

Tove Lifvendahl menar att jantelagen fortfarande är starkt befäst i den svenska myllan. Hon berättar med fast blick och lurigt leende om svenskars fatalt dåliga brist på att visa intresse för det okända.

– Reaktionerna mot de som kommer tillbaka är ofta besvärande. Det kan kännas jobbigt med någon som varit utomlands, för att man inte längre delar samma upplevelser. Vår världskända vurm för likhet i Sverige utmanas av allting.

Det okända är läskigt - inte direkt en revolutionerande nyhet. Men Tove menar att det blir extra påtagligt i samband med jantelagen och Sveriges dåliga självkänsla.

– Resultatet blir att vi frånsäger oss en massa kunskap som jag tror vi skulle ha nytta av, säger hon till Nyheter24.

Målet med boken

Tove Lifvendahl är en flitigt anlitad föreläsare och debattör. Hon är medveten om sin relativt starka genomslagskraft. Boken är skriven utan band till varken Svenskt Näringsliv eller politiken, men det är bland annat där hon hoppas kunna se förändringar.

– Min förhoppning är att det här kan starta tankar. Det handlar ju både om individer och organisationer. När väl tankesättet sitter på ett individplan så kanske det också kan påverka företag och organisationer. Det går inte att ändra ett invant tankesätt på en dag och absolut inte med en bok. Men om man kan få igång några att tänka annorlunda så tror jag att det kan skapa ringar på vattnet.