Politiska skandaler vi minns – Telubaffären
Nyheter24:s skandalföljetong fortsätter. Följ med oss bland politikens mörkaste och skummaste hörn.
Varje vecka tar Nyheter24 upp en politisk skandal i ljuset. Allt från det knasiga och klantiga via det korrupta, äckliga och fula till det som har förändrat världen.
Politiska skandaler? Att välja ut en politisk skandal är som att gå in i Norrlands skogar och bestämma sig för vilket träd man ska klättra upp i. Skogen av mörkläggningar, lögner, mord, prostitution, droger och pengar är för stor för att kartlägga. Vi på Nyheter24 har dock bestämt oss för Telubaffären.
Det statliga företaget Telub ingick 1979 ett kontrakt med Libyen avseende utbildning av libyer inom teleteknik. Men vad var egentligen syftet med denna utbildning, vad skulle det leda till för libyerna? Telubaffären är kanske den största politiska skandalen i Sverige under 1980-talet.
Det hörde till Telubs verksamhet som ett statligt företag att underhålla försvarsmaterial. I mitten på 1970-talet ville man utöka sina verksamhetsområden. Således började Telub därutöver sälja teknisk utbildning. Man skulle utbilda människor inom teleteknik sade man.
Libyerna inledde kontakt med Telub redan 1977. Det var den libyska försvarsmakten som efterfrågade specifika utbildningar. Vad som framkom från detta möte var att libyerna sökte utbildning av teletekniker och teleingenjörer på gymnasienivå. Det skulle alltså tillföra kompetens för högskolestudier. Samtidigt var förväntan från Telubs håll att de utsedda för utbildningen besatt förkunskaper motsvarande grundskolenivå.
1977, redan vid inledningsfasen av kontakten mellan representanter från den libyska förvarsmakten och det svenska och statliga Telub hade man från Telubs håll meddelat regeringen. Dåvarande utrikesminister Karin Söder underrättades om förhandlingarna. Samtidigt meddelades både Utrikesdepartementet och Krigsmaterielinspektionen vid olika tillfällen under åren 1977-1978 och hade insyn i förhandlingarna mellan Telub och Libyen. Först 1981 skulle det komma fram vad Telub inte hade nämnt.
Den dåvarande regeringen fick nu en obehaglig fråga att förhålla sig till eftersom Telub vara ett statligt företag. Dock kunde regeringen formellt inte göra något åt situationen på grund av att man inte hade möjlighet att blanda sig i Telubs verksamhet.
1979 skulle libyerna bestämma sig. De hade dittills varit i kontakt med olika aktörer inom samma område som svenska Telub. Efter utdragna förhandlingar lyckades Telub slutligen ro hem kontraktet med Libyen samma år. Den lyckade affären för Telub ledde till att företaget prisades för att ha konkurrerat ut andra internationella aktörer.
Rent praktiskt innebar kontraktet att 96 libyska ungdomar skulle utbildas på svensk mark, i Växjö där Telubs anläggningar var placerade. Enbart för denna affär skulle man även ordna lokaler vilka man skulle anpassa till utbildningsverksamheten. I mars 1980 anlände de libyska ungdomarna och på Telub blev man smått förvånade över att deltagarna saknade de förkunskaper som man talat om på förhand.
Hyllningarna av Telub hade avtagit och historien skulle plötsligt ta en ny vändning. Expressen gick ut i en artikel och hävdade att det var terrorister som Telub utbildade i Växjö.
Det dröjde därför inte länge innan det under 1981 uppdagades att den tekniska utbildningen hade även militära användningsområden. Problemet nu var att Telub i alla sina samtal och underrättningar hade utelämnat information om att utbildningen även hade denna inriktning. Anledningen var att kontraktet i detalj var hemligt efter begäran från Libyen. De ungdomar som skulle genomgå Telubs utbildning var tilltänkta som framtiden för den libyska luftförsvarsorganisationen.
Regeringen hade inget stöd i lagen för att kunna stoppa affären men den skulle avbrytas ändå. Pressen ökade med tiden, både mot Telub och Libyen. Parterna enades därför om att det nog vore bäst att avbryta affären och den verksamhet som var tilltänkt för libyerna lades helt ner.
Efter avslöjandet togs ärendet upp i Riksdagen eftersom kritiken även riktades mot regeringen. Även Konstitutionsutskottet behandlade ärendet. Socialdemokraterna ansåg att varken utrikesminister Karing Söder, handelsminister Staffan Burenstam Linder eller försvarsminister Eric Krönmark hade behandlat Telubärendet med omsorg.
Handelssministern fick ta emot det mesta av kritiken och blev därutöver prickad efter en omröstning i riksdagen. Samtidigt undkom både utrikesministern och försvarsministern prickning.
