Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
2227
reaktioner idag

Utsatta för kvinnomisshandel: "Vi är inga jävla offer"

Nyheter24 möter ordföranden för organisationen Slagfärdiga: "Vi talar fast vi är nedstystade".

Anna Källdén - ordförande för organisationen Slagfärdiga.

Källdén är förbannat trött på attityderna att utsatta hela tiden ska ses som offer och aldrig experter.

– I början var media eniga, oavsett forum, när jag skulle fotograferas. Det skulle vara en halvmörk bild där jag tittade bort och såg nedstämd ut. Man ville synliggöra en traumatiserad människa.

Anna Källdén är förbannat trött på att se ledsen och deprimerad ut. 2008 startade hon tillsammans med två andra organisationen Slagfärdiga. En organisation av de som blivit utsatta för våld i nära relationer men som överlevt och gått vidare.

– I dag i samhället har man en väldigt stor tilltro på akademisk kunskap. Jag blir mer och mer frustrerad när jag märker att de inte verkar förstå vad det handlar om. När jag var utsatt hade jag mer kunskap om vad jag behövde för sorts hjälp än de som skulle hjälpa mig, säger hon när Nyheter24 träffar henne.

Trots livlig fantasi är det svårt att föreställa sig att Anna skulle ha varit utsatt för hustrumisshandel. Kvinnan verkar betydligt mer stabil än gemene man. Hon skrattar, pratar - med mycket ordvitsar, eller som hon själv säger "lek med ord", och gestikulerar med stora rörelser.

Det är också det som är problemet. En stark kvinna passar inte in i samhällets förväntade fördomar om hur en misshandlad person ska vara.

– Det här ämnet är ett av de mest laddade. Vi talar fast vi är nertystade och vi syns fast vi är en del av mörkertalet. När vi erbjuder vår kunskap med öppen famn till olika instanser förstår de inte varför de ska få hjälp av oss. De ser sig som kompetenta och oss som offer, inte av elakhet, utan av hänsyn.

"Jag är inget jävla offer"

När Nyheter24 först tar kontakt med Slagfärdiga är det för en intervju inför Internationella kvinnodagen, med syfte att prata med någon som varit eller är utsatt. Att lyfta individen i den stora frågan. Något som både Anna och Slagfärdiga tröttnat på.

– Man ökar mörkertalet om man bara lyfter fram dem det är synd om. Något som alla i organisationen säger är att "jag är inget jävla offer", "sluta se mig som ett offer". Jag har klarat mig trots allt jag varit med om, ska inte jag få vara stolt över det?, säger hon och fortsätter:

– Om man säger att man ska lyfta fram en våldsutsatt väljer man en stackars jävel - men det är ingen som vill vara den personen.

I stället jobbar Slagfärdiga med att informera myndigheter och visa att människor från alla skikt kan bli utsatta för våld i nära relationer. Oavsett om du är läkare, vd, servitris eller arbetslös. Det handlar varken om att tillhöra ett "svagare kön" eller om människor med "dålig självkänsla". Det är lika fel som myndigheternas eviga strävan efter att hitta länken mellan barndomen och att ha blivit utsatt i vuxenlivet.

Det eviga ifrågasättandet

Utsatta för kvinnomisshandel, eller barn som råkat illa ut, eller för den delen män som blivit utsatta - är de som samhället frågar ut.

– Vi har flera som vittnar om att bemötandet från socialtjänsten är sju gånger värre än själva våldet. Det är alltid den utsatta som ifrågasätts. Det eviga ifrågasättandet gör att vi inte vågar eller vill berätta alls.

När hon själv sökte hjälp fick hon frågan om vad hon gjort för att hjälpa sin man. Hon drar paralleller till andra brott - hur ofta frågar man någon som blivit rånad, vad denne gjort för att undvika det? Samtidigt som hon påpekar att vissa inte ens blir tagna på allvar.

– Män som blir utsatta för olika former av våld i hemmet blir inte trodda. Killar som inte ger igen till en kvinna blir nästan klassade som fåniga, omanliga. 

Olika hjälpbehov i olika faser

Organisationen jobbar med att lära ut kunskap i tre olika steg.

– Direkt våldsutsatta, de som är i en rehabiliteringsfas och en sådan som mig, som har gått vidare. Som det är i dag bemöter man en våldsutsatt och en färdigrehabiliterad på exakt samma sätt. Som om ditt hus brinner - behöver du då samma hjälp när det brinner, som tre månader efter, som trettio år efter? Nej.

Källdén pratar fort, men inte otydligt. Drar paralleller och gör jämförelser. Skrattar och är allvarlig. Ena stunden pillar hon bekymrat på en fläck på jeansen för att nästa brista ut i skratt och skämtsamt berätta att hon ska på dejt och är "pirrig". Men allvaret finns där, och för att använda en sant beprövad klyscha; hon brinner för det hon gör.

– Vi vet hur det känns att leva i en sådan situation och vilka långsiktiga konsekvenser det får. Vi vill inte att fler ska utsättas för det. Då menar jag både att vara utsatt för våldet och den utsatthet man lever i efteråt när det anses vara över.

Mer:

Tio år sedan Fadime dog - så lite har hänt