Skarvarna - skärgårdens mest hatade fågel.
1 av 3
Skarvarna - skärgårdens mest hatade fågel. - Foto: Åke Thudén
Laserpekare används nu för att skrämma bort dem.
2 av 3
Laserpekare används nu för att skrämma bort dem. - Foto: Åke Thudén
Fiskekonsulenten vill helst att alla ska bort.
3 av 3
Fiskekonsulenten vill helst att alla ska bort. - Foto: Åke Thudén

De utrotar skärgårdsfåglarna - på fritiden

Civil olydnad präglar Stockholms skärgård, enligt Gunnar Berglund, fiskekonsulent på Stockholms fiskevårdsbyrå. Det handlar om sätten att råda bot på den hatade skarven. Men forskare höjer nu rösten och ber fiskarna sänka sina laserpekare.


Skarven

Skarven användes i Sverige som fiskeredskap på 1600-talet. Sedan dess har kolonier kommit och gått men som det ser ut idag finns ungefär 5 600 bon med en stor mellanårsvariation. Under 2011 häckade sammanlagt 5 544 par fördelat på 23 kolonier.

Länsstyrelsen har beslutat att tillåta viss skyddsjakt på skarv i Stockholms skärgård. Beslutet innebär att ägg får prickas för att ungar inte ska kläckas. Vissa vuxna fåglar får även skjutas vid vissa utlagda fiskeredskap. Syftet är att minska skadorna på fisket.

Skjut dem med hagelbössa, plantera ut rävar, dränk äggen i olja och pricka hål med skarpa nålar. Listan på hur antalet skarvar i Stockholms skärgård ska minska blir längre och den ena metoden utbyter den andra.

Den senaste låter laserpekare göra jobbet. De röda strålarna skrämmer undan skarvarna innan de börjar häcka. För en sak är säker: skarven ska försvinna från Stockholms skärgård, om fiskekonsulenten Gunnar Berglund får som han vill.

– Det blev bara en tumme kan man säga...

Gunnar Berglund är en av dem som då och då packar ner nål, paraffinolja och kikare i verktygslådan för att sedan ta båten över till någon av de så kallade skarvöarna som ligger i skärgården. Väl på plats letar han sen upp skarvbon och skrider till verket. Antingen sticker han hål på äggen. Eller så dränker han dem i olja så att syretillförseln till innehållet stryps, en metod som dock inte längre är tillåten enligt Länsstyrelsen. Det som “bara blev en tumme” var nu senast, när operationen på skarväggen inte kunde utfärdas lika effektivt då det fanns risk att embryon redan hunnit utvecklats inuti äggen.

– Det blev bara åtgärder på två kolonier av 26 möjliga på grund av Länsstyrelsens beslut, fast det var meningen att vi skulle få göra fyra stycken, säger Gunnar Berglund och fortsätter:

– Men saken är den att om ett embryo hunnit utvecklas, så spelar det egentligen ingen roll om vi doppar ägget i olja, det kommer kläckas en skarvunge ändå. Men men, suckar Gunnar.

Har har debatterat skarvöarnas vara eller inte vara i flera år. Dessa öar är relativt små och ensliga med träd vars grenar är på väg att knäckas av skarvbon som tynger. Grenar, vars löv för länge sedan ruttnat bord på grund av den frätande ammoniak som finns i skarvens spillning. Öarna, eller rättare sagt, deras ovälkomna hyresgäster, är ett hett ämne för skärgårdsborna. De luktar. Och det låter.

– Skarven är varken ond eller god, den är bara fel, säger Gunnar Berglund.

Det handlar om en svart fågel med lång hals och sylvass näbb som blev importerad till Sverige på 1940-talet för att hjälpa till med fiskejakten. Sedan dess har den bara ökat i mängd. På Skärgårdsstiftelsen har man i uppgift att räkna skarvbon och Karin Strandfager, miljöchef, säger att man fram till år 2006 såg en klar ökning. Men sen stannade det upp.

– Sedan ungefär fem år tillbaka ligger det på samma nivå, ungefär 5000 bon och 20 kolonier, säger hon.

Om det har att göra med det faktum att Gunnar Berglund och hans kumpaner beger sig ut och prickar skarvägg med jämna mellanrum kan inte Karin Strandfager svara på. Men det kan Gunnar Berglund:

– Den här regleringen av skarvarna måste förekomma annars kommer det bli för många och fisket kommer dö ut, säger han.

Länsstyrelsen har gett tillstånd till jakt på vissa öar i Skärgården och inom vissa ramar. Men ramarna töjs då och då.

– Jag har hört att häckningen på vissa ställen störts med hagelbössa och i andra fall har vi fått hjälp av en räv... man kan säga att det ibland pågår lite civil olydnad, berättar han.

Du menar att räven blivit ditplanterad?

– Jag vet inte om så är fallet, men det är inte omöjligt, svarar Gunnar Berglund.

Men än så länge har inte människans hand varit anledningen till att skarvens ökning stannat upp sedan 2006. Det menar Henri Engström, forskare vid populationsbiologi och naturvårdsbiologi på Uppsala Universitet.

– Vi har jämfört områden där man jagat skarv, med områden där den inte jagats och vi ser ingen skillnad, säger Henri Engström.

Det är naturligt att fiskarna hatar skarven eftersom fågeln bevisligen minskar fiskefångsten, men samtidigt föreslår Henri Engström att fiskarna lägger laserpekarna åt sidan och tänker mer långsiktigt.

– Om man skrämmer bort skarvarna från ett område med laser måste de ta vägen någonstans och då ska man komma ihåg att fåglar är väldigt anpassningsbara djur.

– De flyger antagligen inte så långt bort, utan kanske till och med fortsätter fiska i samma område trots att de häckar någon annanstans, säger Henri Engström.

Han hänvisar också till jämförelser mellan Nederländerna där skarven har fått flyga fritt och Danmark där man jobbat hårt på att jaga bort den. Ingen skillnad där heller.

– Men visst, går man åt tillräckligt hårt är det klart att man kan jaga bort skarven helt och hållet. Det gjorde vi i Sverige för hundra år sedan.

– Men sen kom den ju tillbaka ändå, säger han.

Men skarvens existens innebär inte bara nedskitade träd, odör och fågelskrin. Gunnar Berglund menar att det leder till en livskvalitéförlust för människorna i Stockholms skärgård.

– De leder till ett sport- och husbehovsfiske i spillror. Men den största förlusten är ju givetvis för fisken och Östersjöns hälsotillstånd, säger han.

Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera
X

Gillar du artikeln?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.

Välj nyhetsbrev
/
/