Spårtjuven: Hade hjälpt om jag sett kamerorna
Den 28-årige mannen som lämnade Johnny att dö på t-banespåret
visade stor ånger under rättegången. ”När man hjälper en skadad person
i mitt hemland kan man få problem”.
Den 28-årige mannen förklarade att han stulit för att ha råd med mat samt medicin. Han säger att hans ben är skadade och att han var hemlös. Men efter den första stölden kunde han betala 1 800 kronor i hyra för en bostad.
– Jag hade bara varit i Sverige i en månad. Jag jobbade som grönsaksförsäljare i två veckor och fick 1 000 kronor för det. Jag fick inte vila, jag jobbade från 06 till 21.
– Halsbandet fick jag 1 500 för. Telefonen fick jag 400 för.
STOCKHOLM. Under måndagens rättegång upprepade den 28-årige så kallade spårtjuven sin berättelse från häktningsförhandlingarna. Han struntade i att hjälpa Johnny eftersom han var rädd för att bli anklagad för att ha knuffat ner honom på spåret.
Men det framkom även nya uppgifter.
– Jag visste inte att det fanns kameror som visar sanningen. Om jag vetat det skulle jag ha hjälpt honom. I mitt hemland, när någon hjälper en skadad person kan man bli beskylld för att ha skadat denne.
Han berättar att han valde ut sitt offer redan vid Slussen när han fick syn på Johnnys mobiltelefon. Han bestämde sig för att följa efter Johnny och klev av tåget på Sandsborgs tunnelbanestation.
Men där skiljer sig händelseförloppet från det som visats i TV3:s Efterlyst.
Brister ut i gråt under utfrågningen
28-åringen sätter sig bredvid Johnny och lägger handen på hans rygg. Men när Johnny vaknar till går 28-åringen från perrongen. Han vinkar glatt till spärrvakten och lämnar stationen. Men efter cirka 13 minuter återvänder han till perrongen och försöker stjäla Johnnys värdesaker ännu en gång. Då vaknar Johnny till igen och går fram mot kanten. Det ser ut som att han ska kräkas och sekunden senare faller han ner på spåret.
28-åringen hoppar då snabbt ner på spåret och stjäl hans saker. Han hävdar att Johnny inte var medvetslös. Enligt 28-åringen var Johnnys ögon öppna och han pratade. När 28-åringen lämnade perrongen tog han upp en mobiltelefon.
– Jag talade med en person som jag känner. Jag sa att jag stulit från en person som ligger på spåren. Han sa ”var inte rädd, det finns kameror. De ser att du stulit från honom, då kommer vakterna och hjälper honom”.
Sedan brister han ut i gråt igen.
