Hemma hos UFO Sverige

Samtliga sängar är obäddade i Clas Svahns hus som ligger strax utanför Stockholm. I bokhyllorna, bredvid samlingen kassettband med favoritartisten Frank Zappa, trängs böcker om allt från Sci-fi till sekter till naturfenomen till oförklarliga mysterier till noveller till - just det - ufo. 

– Det är lite extra stökigt här för jag håller på och sorterar bort det som ska till arkivet, säger Clas Svahn och tittar sig omkring på staplarna med papper, pärmar och böcker. 

Vi befinner oss i ett av de tre mindre bibliotek som skapats i huset tack vare Clas Svahns brinnande intresse. Det är en blandning knarrande trägolv, en braskamin, tygsoffor och 90-tals serien "Arkiv X". 

Vem av de två huvudpersonerna Clas Svahn är mest lik, agent Fox Mulder, han som tror, eller agent Dana Scully, hon som är skeptisk - är dock fortfarande oklart då han visar tendenser åt båda håll. Visserligen poängterar han klart och tydligt att det inte handlar om att tro utan mer om att undersöka och få svar på de frågetecken som ständigt poppar upp i UFO-Sveriges databas. Men böckerna "Alien contact", "Monsters" och "The sky people" skvallrar om en viss tro ändå. För utan en tro på någonting därute som är lite utöver det vanliga - vad är då poängen med att leta efter svar?

– Jag fick mina första böcker om astronomi som julklapp när jag var liten och sedan dess har jag varit intresserad av rymden och allt vad det innebär, berättar Clas Svahn. 

De tre lysande korsen

När han var 16 startade han föreningen UFO-Mariestad och år 1974 gick han med i riksorganisationen UFO-Sverige, landets enda vetenskapsinriktade ufoorganisation. När han inte tar emot samtal från privatpersoner som sett någonting konstigt på himlen, svarar på mejl, ber om radarbilder från militären, publicerar tidskriften UFO-Aktuellt, författar, bloggar, föreläser, umgås med sin familj, är ute på fältexpeditioner eller slappnar av med en Eugene Semitjov bok - arbetar han heltid som webbreporter på Dagens Nyheter.

Men ett ufo har han bara sett en gång. 

– Det var en kväll, jag och min fru satt i bilen på väg hem och körde förbi två personer som stod och pekade på någonting uppe i skyn. Jag bad min fru se efter, för det var jag som satt vid ratten, men hon såg ingenting, bara en fantastisk stjärnhimmel. Sen när vi kom hem ställde vi oss i trädgården och tittade upp mot himlen för att se vad det var som de två personerna hade spanat efter, och då hände det, berättar Clas Svahn. 

Han tar en konstpaus, eller så är det bara ett helt vanligt andetag men tillräckligt långt för att rummet vi sitter i ska hinna bli lite mörkare. 

– Tre lysande kors kom flygande ut ur mörkret, som plustecken kan man beskriva dem. De flög över oss och sen försvann de, berättar Clas Svahn som är säker på att det varken var fåglar eller flygplan.

Han såg nämligen till att saken blev noga utredd i efterhand.

– Än i dag har jag inte kunnat förklara vad det var för plustecken men det är också enda gången jag personligen varit med om att se ett ufo, säger han. 

Spökraketerna och slumpen

Mycket av de aktiviteter i Clas Svahns liv som involverar ufo har på sista tiden dokumenterats, inte bara av honom själv utan även produktionsbolaget "We have a plan".  De producerar just nu en dokumentär, Gostrockets, som tar upp mysteriet med en viss sorts underliga flygande föremål som över tusen personer i Sverige rapporterade sig ha sett under 1946. De så kallade spökraketerna sågs oftast i samband med en sjö, där de ibland landade och sjönk ned i vattnet. 

– Man har fortfarande inte lyckats hitta en spökraket, däremot har man hittat underliga gropar i bottnen, berättar Clas Svahn som i slutet av sommaren, tillsammans med produktionsbolaget och personer från UFO-Sverige, begav sig till sjön Nammajaure i Muddus nationapark där två där vittnen sett en spökraket landa så sent som 1980.

I dokumentären får vi följa mysteriet med spökraketerna, någonting Clas Svahn placerar i facket: "Kanske den största ufogåtan i Sverige". 

Parallellt med flygande objekt som ännu inte identifierats arbetar han nu på en bok. Den ska handla om slumpen.

– Det är en bok med en samling fascinerande berättelser om hur slumpen kan påverka oss människor och om till synes märkliga sammanträffanden, säger Clas Svahn och ser hemlighetsfull ut. 

Allt som är mystiskt. magiskt, konstigt, oförklarligt och inte alls normalt - verkar rymmas i huset vi befinner oss i. Och om det inte får plats i någon av de många bokhyllorna, så får de nog plats i Clas Svanhs huvud. Han är rolig och seriös på samma gång, kanske är det just därför han lyckas bolla en seriös karriär inom journalistik samtidigt som han på fritiden svarar på frågor om utomjordingar och rymdskepp som landat i någon persons trädgård. Ibland visar sig de mystiska ringarna vara märken från en plastpool för barn. 

Jakten på mystik och Frank Zappa

Men så blir han lite allvarlig igen och drar fram datorn.

– Se här, vad ser det ut som? frågar han och visar en bild på en lysande triangel som någon privatperson fotat.

Jag tänker efter lite då jag förstår att det antagligen är en solkatt, en reflex av en kaffepanna i ett fönster (som ett mystiskt föremål i en annan bild visade sig vara) eller någon som helt enkelt är dålig på att fota. Kanske en fläck på objektivet?

Rätt fast ändå fel. Det är en reflex av kamerans inre delar som skapat en lysande trekant på himlen. Många gånger är det inte så mycket konstigare än så. Men det är inte vad personerna som skickar in bilder till UFO-Sverige alltid vill få till svar.

– Många vill inte att det ska finnas helt vanliga, tråkiga förklaringar till alla oförklarliga ljussken och föremål de sett, därför kan de lätt bli missnöjda när vi säger till dem att såhär ligger det till. Jag har slutat försöka övertala utan jag säger bara "detta är vad vi har kommit fram till", sen får de göra vad de vill med den informationen, säger Clas Svahn.

– Jag vet inte varför det är så, men vi människor vill så gärna att det ska finnas någonting mer än bara det självklara.

Clas Svahn klickar vidare på datorn och frågan hänger kvar i luften. Varför fortsätter rapporterna strömma in till UFO-Sverige dag in och dag ut, vad är det som gör oss människor så nyfikna på det okända ljuset, den magiska strålningen och det konstiga skenet som träder fram i mörkret?

Kanske är det en trygghet med tron om att det faktiskt finns fler där ute, vi är inte helt ensamma. För vem vill vara ensam? Eller som Frank Zappa skulle uttryckt det:

"Baby snakes
Late at night is when they come out
Baby snakes
Sure you know what Im talkin about
Pink n wet
They make the best kinda pet
Baby
Baby
Snakes"