Caroline bloggar om sitt liv med hjärntumör
Endast 20 år gammal fick Caroline veta att hon har en elakartad hjärntumör. I stället för att gräva ned sig, väljer hon att tänka positivt och blogga om sitt liv.
Läs om Carolines liv och om hennes reflektioner på www.carolinetaxen.se
I augusti i år fick Caroline Taxén, 20 år, veta att hon hade en hjärntumör.
– Det är en ganska märklig situation. Att gå från svår huvudvärk till att plötsligt få besked om hjärntumör, säger Caroline.
Caroline blev chockad men började inte gråta. Den första tiden efter beskedet gick ändå relativt bra.
Tänker positivt
Kort därefter fick hon opereras. Det var då hon fick veta hur elakartad cancern var.
– Jag ligger på skala 3 av 4. Och 4 är värst.
Enligt Caroline är det bättre att försöka tänka positivt, eftersom det inte gör situationen sämre.
– Visst har jag fått en tråkig och mycket allvarlig diagnos men jag försöker som sagt att tänka positivt.
Bytt friidrottsträning mot sjukhusvistelser
–– Livet stannar upp, då jag tidigare åkt till träningen varje dag och nu åker jag istället till sjukhuset, berättar hon.
Bloggar om cancern
Caroline bloggar just nu om tillvaron som ung tjej med cancer. Hon skriver för sin egen skull samt för att hjälpa andra i en liknande situation. Sen finns såklart läsare som kanske bara tycker att det är intressant att följa hennes vardag.
– Jag tror att folk tycker det är skönt att någon är öppen om detta, då det är ett ganska känsligt ämne.
Varför tror du att det är ett känsligt ämne?
– Jag vet inte riktigt. Det är nog många faktorer. Många förknippar kanske cancer med död.
Kommer aldrig bli frisk
Innan Caroline fick sin diagnos, satsade hon på friidrotten och hon pluggade på högskola. Hur framtiden ser ut är dock osäker, i och med att läkarna har sagt att hon aldrig kommer att bli helt frisk.
– Jag tänker mer på perioden efter min behandling, då jag förhoppningsvis kommer att må bättre. Då ska jag se till att träffa människor jag mår bra av och försöka börja träna och plugga igen.
Just nu genomgår hon strålbehandling i Uppsala och äter cytostatika. På grund av behandlingen har hon tappat sitt hår. Och hon märker att folk beter sig lite annorlunda mot henne.
– Alla är väldigt gulliga, lite märkligt egentligen, bara för att man tappat håret.
Men det är inte något Caroline stör sig på, tvärtom.
– Jag tycker det är charmigt. Det är fint att människor är så.
Har cancer något positivt med sig?
– Man får göra sin röst hörd på ett annat sätt. Och jag uppskattar saker och ting på ett annat vis än förut, för cancern har givit mig perspektiv på livet. Man ska vara glad för det man har, för vem som helst kan drabbas.
