Så bra är Jordan B Petersons bok "12 livsregler"

Den kontroversiella kanadensiska psykologiprofessorn Jordan B Peterson är en av vår tids mest omdiskuterade personer. Hans uttalanden om jämlikhet, transpersoner, barnuppfostran, mansrollen och om politisk korrekthet har skapat stor debatt. Vissa menar att han är en profet för en vilsen generation av unga män och ett nyttigt inslag i den politiska debatten – andra menar att han är en konservativ galning. 

Petersons bok "12 livsregler: ett motgift mot kaos" är boken alla snackar om just nu – men hur bra är det egentligen? 

För det första vill jag säga att det går alldeles utmärkt att läsa Jordan B Petersons bok utan att vara en bitter högerextremist, kvinnohatare eller konservativ. Boken kan faktiskt läsas med vänsterögon, humanistiska ögon, liberala eller bara högerögon – det är inte farligt att läsa den – den Peterson som predikar i "12 regler" är inte riktigt den Peterson man ser i ögonbrynshöjande intervjuer och märkliga Youtube-föreläsningar. 

Stora delar av boken känns väldigt rimliga. Enkla livsregler som vem som helst borde följa. Det kan handla om att ha bra hållning, att dela upp stora livsutmaningar i små, lättuppnåeliga mål, att inte ljuga och att inte vara rädd att se hierarkier omkring sig. Basic må bra-saker med andra ord. 

Peterson varvar reglerna med berättelser från sitt eget liv. Ibland är de vackra och hjärtskärande, ibland onödiga och tidskrävande. Med andra ord är läsningen lite som att prata med en person på en fest som aldrig riktigt slutar prata. 

Det som skiljer Petersons bok från vilken självhjälpsbok som helst är de udda paralleller han drar mellan djur och människor och religion och historia. Peterson använder mytologi och biologi för att hävda att han har rätt – en parallell till en historia från gamla testamentet kan vara bevis för en modern tes. Hur humrar utmanar varandra kan förklara mänskligt beteende. Det är cherry picking på hög nivå.

Peterson är övertygande och intensiv. Jag kan verkligen förstå att boken kan vara ett hjälpmedel när pusselbitarna ska falla på plats för en vilsen och orolig människa. 

Men det är också här i utmaningen ligger. Att då och då stanna upp och fråga sig själv vad man faktiskt tycker om Petersons slutsatser och åsikter. Den som inte gör det kan lätt ryckas med och köpa hela paketet. Precis som när man lyssnar på den där personen på festen som pratar för mycket. 

Och precis som den där personen på festen som aldrig slutar prata blir även Peterson tröttsam efter ett tag. Utläggningarna blir för långa, parallellerna blir för krystade. 

Det som återstår när dammet lagt sig är några värdefulla livsråd som absolut gör livet bättre. Den som är nyfiken bör ge boken en chans. Men, dock hade Petersons livsråd lika gärna kunnat komma från en mindfulness-app, ett klokt barn eller en peppig spinning-instruktör.