Politik är det som är trökit

Det finns många definitioner på politik. Politik är konsten att höja skatterna så mycket som möjligt utan att bli bortröstad vid nästa val, har någon sagt. Politik är ”Show Business For Ugly People”, som Grucho Marx uttryckte det. Och den riktige Marx, Karl, sade att politik, eller snarare staten, är ett utskott som sköter borgarklassens affärer. Jag vet också dem som säger att politik är det som är ”trökit” (ordet ”tråkigt” uttalat på ett tråkigt sätt på Hamrångedialekt).

Förra veckan studerade jag våra politiska ledare på lite närmare håll, när de höll tal i Almedalen. Fredrik Reinfeldt trodde jag först var en komiker som försökte härma honom. Lars Ohly höll ett jättebra tal som ingen lyssnade på därför att han förväntas bli avsatt. Som vanligt slog folkpartiledaren an till strängar som jag gillar, det där med ordning och reda i skolan. De andra partiledarna var inte så dumma de heller. Egentligen har vi ganska bra politiska ledare i Sverige. Vi förtjänar inte bättre.

En märklighet som jag lade märke till var att den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt citerade Olof Palmes ”politik är att vilja”, men lade samtidigt till att Göran Persson också sagt att ”politik är att välja”. Så var det dock inte. Det var Mona Sahlin som sade det där om politik är att välja. Liksom Fredrik Reinfeldt. Det Göran Persson sade var att ”politik är att kunna”. Låt oss reda ut begreppen. Politik är att vilja är förstås nonsens. Det uttalades i en epok när politikerna trodde de kunde lyfta sig i håret. Resurserna var enorma, politik kunde lösa alla problem och folket skulle stöpas om. Politik var att peka ut riktningen och sedan fösa samhället framför sig i riktning mot soluppgången.

Så kom motgångarna. De politiska viljeryttarna röstades bort från makten. Staten fick dåligt med stålar och tvingades avreglera, och framförallt dra ner på sina ambitioner om att lägga livet tillrätta. Så kom en period när politik blev att prioritera. Att välja vad man skulle göra. Och kunde göra. Politik är egentligen ett sätt att hantera målkonflikter. Det betyder att oavsett vilket beslut som politikerna tar så blir det fel, fast av olika skäl.

Politik blir därför att minimera antalet fel på lång sikt. Och försöka kratta ihop en hög med beslutskonsekvenser som är mer positiva än negativa. Politik blir därför att välja att göra något som man kan göra. Att Håkan Juholt inte vill ge cred till sin företrädare kan jag förstå, med tanke på hur tronskiftet gick till. Att han inte heller påpekar att den moderate statsministern också fattat att politik handlar om att välja är också begripligt.

Men i sak tycker jag nog att Göran Perssons ursprungliga tanke, att ”politik är att kunna”, står sig bra. Politikerna ska lägga en plattform av för oss medborgare, så klarar vi resten själva. Politik är att göra sådant som vi klarar bättre tillsammans än var och en för sig. Politikerna ska göra vad de kan, inte mer.

Därför blir också politik att göra sig oviktig. Tågen ska gå, skolorna fungera, buset hållas inlåst och penningvärdet vara stabilt. Det viktiga i livet, det som är centralt för vår lycka och välgång, det bestämmer vi bäst själva. Sådant som att gifta sig, alstra barn, välja utbildning och väg i yrkeslivet.

Politik är att hålla sig i bakgrunden. Om det är trökit så är det helt OK om bara livet är roligt.