Det var fan bättre förr!

Spelets regler

Det finns en förvånande politisk oskuldsfullhet bland moderata ministrar och utskottsordföranden. Även en rutinerad och i politiska sammanhang insiktsfull person som Fredrik Reinfeldt har trampat rakt in i detta de förorättade stiftsjungfruarnas kärr.

I grunden handlar det om femte jobbskatteavdraget. Moderaternas hjärtefråga Numero Uno som inom partiet upphöjts till Helig Princip med status av axiom. Det är inte självklart att få genom detta beslut vid höstens riksdag och det ger både Reinfeldt och Borg känslan av stå i träsket medan vattnet börjar rinna över stövelkanterna.

Socialdemokraterna morskar upp sig med Tommy Waidelich som anförare, Juholt mullrar dialektalt trivsamt, men hotfullt, i sin mustasch. Alliansen skickar fram diverse utskottsordförande och gruppledare, mest M, som visar upp förgrymmade uppsyner och pratar om rent spel, principer och grundläggande värderingar.

Och när blev politik rent spel? Det handlar ju om makt och vem som ska bestämma. Principen är glasklar. Egentligen. Har man inte majoritet kan man inte bestämma. Demokratiskt elementa.

Då är det i stället dags för wheeling and dealing vilket uppenbarligen känns ovant. Det går inte att piska upp en opinionsstorm mot oppositionens omedgörlighet med en svårförklarad teknikalitet om långsiktiga budgetöverskott och hela budgeten i en klump och att alla delar blir som kommuncerande kärl. Det funkade möjligen för att köra över motståndare i lokala MUF-sammanhang och i moderata gymnasieföreningarna i Viggbyholm och Näsby Park men inte med en rå och obildad allmoge i Markaryd och Motala som mottagare. Men mest visar det på bristande förmåga i fantasi och kreativitet. Lite av de gamla betonghäckarna från Bildts tid med sina principer och allmänna stolpighet.

Det är läge för M att skåda verkligheten, som enskilt parti är de störst men de behöver stöd från Alliansens övriga partier och dessutom måste de öppna för diskussioner med någon mer. T ex Miljöpartiet, hur mycket än ögonen må tåras på Maud Olofsson. SD är helt uteslutna, dels för att de kommer att bli ett lika kortlivat experiment som greve Wachmeisters och den andre pajasen, Karlssons, löjliga uppvisning med Ny Demokrati, dels för att de är omöjliga som politisk rörelse.

Prästens lilla kråka, Norrköpingsversionen

Ena dagen kvar i tjänst, den andra hemskickade att, med full lön, begrunda sina ogärningar.

Två undersköterskor på ett demensboende i Norrköping misshandlade och förnedrade sina hjälplösa vårdtagare och då klipper kommunens personalutskott till med full kraft. En varning och sedan back to business. På samma avdelning och med samma patienter.

Dagen efter hade verkligheten hunnit ifatt personalutskottet och då skickade man hem damerna.  Kommunalarbetarfacket, som organiserar vårdbiträden och undersköterskor, försvarar sina medlemmar och menar att det räcker med en varning och därtill vetskapen att ledningen har dem under observation.

Det hade de väl även tidigare? Och ändå kunde de här Belsen-Irmatyperna köra knytnäven i munnen på försvarslösa åldringar då de vågade opponera eller trycka tillbaka deras egna spyor i halsen på dem.

Att svaga kommunala chefer vajar som rö i vinden från Kommunal är välbekant men att den politiska ledningen (S) i kommunen accepterar övergreppen är obegripligt.

Och hur tänker Kommunal? Är vårdtagarna till för Kommunalarbetarförbundet eller är vårdpersonalen till för sina vårdtagare? Kommunal är en skam för hela den fackliga rörelsen!

Ein Mädchen für alles

Jag kan inte låta bli att uttrycka en viss beundran för Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Med ojämna mellanrum får hon på skallen i skilda sammanhang men hon rider ut stormarna och landar någorlunda. Ibland lätt rufsig men fortfarande med fötter och knän ihop.

Senast efter Camilla Lindbergs påstående att Ramberg vikt ut sig i gamla FIB Aktuellt för en (halv) evighet sedan. Vid utvikningstillfället hade jag muckat sedan länge och därmed slutat läsa tidningen och minns därför inte. Hur som helst: Ramberg tillämpar den gamla militära taktiken vid obehagliga situationer: Blåneka! Fortsättningen, att skylla på någon annan i lägre befattning, synes därför inte bli aktuell.

Men det som klockrent väcker min beundran är hennes (förmodade) arbetskapacitet! Förutom att vara generalsekretere för alla advokater är hon ledamot i 9 (nio) nämnder, råd och styrelser samt expert i ytterligare 2 (två).  Som en näst intill kunglig krona på detta pyramidala engagemang hinner hon dessutom att gå ut till offentligt försvar för sin vän Konungens vandel då illasinnade, mer eller mindre kriminella, uslingar hävdar att han besökt strippklubbar och vistats påfallande nära lättklädda damer. Starkt jobbat, Ramberg!

Skaffa ett liv I!

Linda (före detta Rosing) trycker armhålorna fulla med botox.

-Botox gör så att svettkörtlarna vilar, förklarar hon gravallvarligt. Men jag kräks något hemskt, fortsätter hon sin fysiologiska fortbildning, men det beror på att jag slutat röka och inte på att jag är på smällen. Vem bryr sig?

Skaffa ett liv II!

Ett par i Östersund har blivit av med sin katt och anmäler nu polisen för detta. Katten smet, angrep en kvinna som pysslade i sin koloniträdgård och bet henne i armen. Hon kallade på polisen som kom och fångade katten, konstaterade att den saknade alla identifikation och sköt katteländet.

-Det var en ren avrättning, de sköt henne rakt i huvudet säger den uppbragta matten.

Ja, var fan annars? I benet och vänta på att den skulle förblöda?

Nu tvingas polisen lägga resurser på ett sådant skitärende. Resurser som kunde använts t ex brottsutredande.

Katten hette för övrigt Kajsa.