Soffliggarna är de sanna demokraterna

I Vallentuna har partiet Demoex ett mandat. Demoex är ett demokratiexperiment som låter Vallentunas boende bestämma hur representanten ska rösta och vilka motioner den ska lägga fram. Och även om experimentets skala är litet så är det början på någonting nytt, en symbol för förändring.

Men vi kan lära oss av det Schweiziska politiska systemet eller av Chiapas i Mexiko och vi kan framför allt låta oss inspireras av de globala demokratirörelser som helt utan våld tydligt ifrågasätter de folkvaldas uppsåt och leverans. I Madrid växte detta, i början ogripbara, motstånd fram genom sociala nätverk och flera hundra olika mindre utomparlamentariska organisationer. I dag är 15-M, som samlingsnamnet för ”den spanska revolutionen” är, ett nationellt megafenomen med tiotusentals aktiva deltagare i blockader, demonstrationer och faktiska politiska reformer. Backade av moralisk rätt utmanar de nu på ett handfast sätt den representativa demokratin som sådan och aktiverar spanjorerna i politiskt deltagande på gräsrotsnivå.

Så jag förstår inte folks ibland onyanserade förakt för "soffliggarna”. Efter åratal av indoktrinering kring det demokratiska systemet och hur ens demokratiska plikt (och makt) begränsar sig till valsedeln så är det väldigt sällan man ställer sig frågan ”varför struntar vissa i att rösta?”. Man plockar upp ett skällsord från propagandaapparaten och applicerar den godtyckligt på alla som var valt att inte välja.

När jag diskuterar detta med mina annars så toleranta medmänniskor menar de allra flesta att soffliggarna är fråntagna rätten att tycka, att vara för eller emot, att ens ha en åsikt. De svarar med att de förstår att man saknar förtroende för partierna men att man i så fall ska rösta blankt.

Men jag kan inte låta bli att tänka att om soffliggarna röstar blankt så godkänner de ju det politiska systemet men motsätter sig alternativen. När man helt struntar i att använda sin valsedel så underkänner man kanske systemet som sådant, man kanske vill ha sagt att man inte tror på representativ demokrati, att det är hög tid att ifrågasätta och modernisera vår demokratiska tillämpning. Man kanske inte vet att det är det man vill ha sagt och man kanske inte har satt ord på det men innerst inne så kanske det är det som soffliggarna egentligen gör?

Och jag kan förstå dem… Vi får inte glömma att Hitler tog makten genom exakt samma demokratiska system som ni i dag så aggressivt skyddar.

Att ifrågasätta den demokratiska principen är korkat men att inte ifrågasätta dess tillämpning är intellektuell lathet. För den demokrati vi i dag använder oss av är defekt och nya generationer har en instinktiv förståelse för detta. I den nyligen publicerade World Values Survey så sa sig 21 % av svenska 18-29-åringar kunna tänka sig att sälja sin röst. Billigt. 26 % kunde tänka sig en stark ledare med mandat att strunta i riksdagen.

Och de som kan och de som vet och de som är överens i morgonsofforna skakar indignerat sina huvuden och rynkar bekymrat sina pannor i djupa veck över den korkade ungdomens brist på respekt för den demokrati som så många har blött och dött för.

För att det demokratiska system vi använder oss av i dag är det bästa vi någonsin har haft. Och hur sant detta än må vara så är det inte ett argument för att stanna upp i utvecklingen. Den atenska demokratin var den bästa världen har sett då men exkluderade kvinnor och slavar. Tänk om världen hade nöjt sig med det?

För det finns rum för förbättring och det finns äntligen också förutsättningar för det. I samma takt som den representativa demokratin spelar ut sin roll kan vi utnyttja de nya digitala möjligheterna till att applicera direktdemokratiska processer och principer som på riktigt ger folket makten.

Och ja, direktdemokrati förutsätter löpande omröstningar kring faktiska sakfrågor och det kräver att folket då faktiskt sätter sig in frågorna och deltar. Men demokrati är ingen rättighet, det är en plikt och om folket ska ha makten så måste väl folket spendera en större del av sin tid åt att sätta sig in de frågor som rör deras värld än åt huruvida de ska välja Ariel framför Ajax, På Spåret framför Idol, Ramsey före Oliver.

Om folket ska ha makten så måste de visa sig värdiga den bortom att slentrianacceptera ett system där någon annan förväntas veta, förstå och tycka åt dig. Politikerföraktet är delvis en myt men politikernas folkförakt är inte det. Och det syns inte minst när folket yrvaket vaknar upp från dvalan och börjar ifrågasätta systemet som sådant. För när tusentals svenskar demonstrerade i Göteborg 2001 så kallade etablissemanget dem för terrorister och våldsverkare och den efterföljande rättsrötan gjorde tydligt att systemet inte tänkte tolerera att bli ifrågasatt. Och på samma sätt gjorde en oväntat samlad politikerkår tydligt att det svenska folket hade ”röstat fel” när det 2003 röstade nej till EMU. Det är ju så bekvämt när folket inte lägger sig i.

Men förändring och utveckling är ofrånkomligt och hur stark rådande parlamentariska grundidé än må vara så är det inte starkare än det motstånd som genom tidens tand kommer att nöta ner ett bevisligen dysfunktionellt och passiviserande system.

Medan araber kämpar för sin rätt att rösta kämpar vi som redan får rösta för rätten att göra rösten värd någonting. Och det står rätt klart att de vi sätter att representera oss inte gör det eller tänker göra det. De har gjort tydligt att du ska nöja dig med att välja någon som är bättre lämpad att beslut än du, att du ska sitta jävligt still i båten eller bli utmobbad som en ”autonom bråkstake” eller ännu värre – en soffliggare som pissar på vår så omhuldade demokratiska rättighet.

Så kalla dem soffliggare om du vill. Men vissa av dem vet säkert varför de inte röstar. Vet du varför du röstar?