Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Eric Rosén: "Strängare straff stjälper mer än det hjälper"

Eric Rosén vill inte att straffen skärps - snarare tvärtom.
1 av 1

Eric Rosén vill inte att straffen skärps - snarare tvärtom.

Karin Bylund

Nyheter | 16/08/2011 10:22

KRÖNIKA. Finns ingen annan anledning än ilska att kräva hårdare straff.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Läraren Tommy Johansson dödades av sina före detta elever. Den man som var mest aktiv, en 20-åring, högg honom med kniv, slog och sparkade honom och hoppade på hans huvud. Dessutom filmade han attacken med mobilkameran.

För det brutala och vidriga mordet fick han nio års fängelse.

Att Tommys dotter nu tycker att det är för milt är inte särskilt märkligt. Det vore konstigare om hon inte gjorde det.

Att många andra i detta fall, liksom andra, omedelbart ropar på strängare straff och målar ut nio år i fängelse som ett slags flumdaltande med brottslingar har jag svårare att förstå.

Vi ska komma ihåg att straffsatserna för grova våldsbrott i Sverige redan är betydligt strängare nu än de var för 15 år sedan. De domar med 12,14 eller 16 års fängelse vi ofta ser nu vid brutala mord skulle många gånger varit kortare för bara några år sedan. Skärpningen har alltså redan genomförts.

Och även skärpningen skedde utan någon egentlig vetenskap till stöd. Snarare finns en hel del som talar emot. Det handlar i stället om den typen av ryggmärgsreaktioner och reflexer om hårdare tag vi vanligen brukar avfärda som beslut tagna i affekt när det gäller andra saker.

Det är lätt att glömma vad kriminalvård och rättssystemet gör när det fungerar som bäst: Förebygger nya brott. Återanpassar människor och ser till att de börjar bidra konstruktivt i stället för destruktivt till samhället. Läker och lär om. Förbättrar samhället genom att göra människor mindre brottsbenägna.

I Sverige har brottsligheten med unga förövare minskat de senaste 15 åren, förutom våldsbrott som varken minskat eller ökat. Svaret på denna minskning har från politikernas sida varit att skärpa straffen. Svaret har varit att prata om att utreda brott begångna av allt yngre förövare och svaret har varit att öppna för allt mer tvångsmedel mot såväl barn som deras föräldrar. Svaret har varit hårdare straff och ökad kontroll.

Det långa straffet kan förebygga brott enbart genom att hålla människor borta från samhället via inlåsning. I övrigt är det snarast kontraproduktivt sett ur samhällets synpunkt. Man kan säga att det känslomässiga offret man gör när man låter en brottsling ”komma undan” med några år färre ändå ofta betalar sig i ren samhällssvinst.

Även ekonomiskt, naturligtvis, för såväl fångar som kriminella är dyra, om man nu vill räkna så. De kostar på. Det gör inte rehabiliterade fungerande människor i samma utsträckning.

Och därför hoppas jag att också den 20-åring som hoppat på någons huvud ska återanpassas. För att det helt enkelt är bra för alla, hela samhället exklusive och inklusive förövare, och det vet vi, utom just när vi befinner oss i affekt.