Bengt Kvist: "Fel fokus, WWF"
KRÖNIKA. Det var fan bättre förr!
Världsnaturfonden, WWF, har stickprovsundersökt ett antal sushikrogar i landet. Resultatet är nedslående såtillvida att alla serverade råvaror som i större eller mindre omfattning emanerar från arter som är utrotningshotade. WWF gör ett viktigt jobb med sin bevakning av hotad natur, både flora och fauna, men har denna gång trampat snett.
Den volym som sushirestauranger konsumerar kan rimligen inte slå ut bestånden ens av den utrotningshotade blåfenade tonfisken.
Den vanligaste tonfisken för sushi är annars den gulfenade som dock finns på WWF:s rödlista som överfiskad. Så äter du en sushi på tonfisk är det mest sannolikt att det är den du petat i dig. Kanske inte helt bra men knappast katastrof. De mycket populära jätteräkorna odlas i stora anläggningar som i och för sig smutsar kringliggande vattenområden men där är invändningen att dessa odlingar trängt undan naturliga mangroveträsk och på så sätt stört en naturlig miljö. Motsvarande invändning riktar man mot den norska lax som odlas i fjordarna längs norsk västkust.
Möjligen kan jag förstå protesterna mot att använda ål som faktiskt är akut hotad i alla delar av världens hav. Den har dessutom en mer komplicerad livscykel och är fortfarande är en av de minst kända arterna vad gäller spridning, reproduktion och krav på livsmiljö. De försök som för några tiotal år sedan skedde i anslutning till varmvattenutsläppen från värmekarftverken längs kusterna misslyckades. Tyvärr.
Den här gången har dessvärre WWF fallit för frestelsen att bli publicerad och identifierat ett icke-problem. Eller i vart fall inte något av de största. Det kanske kan vara frestande att plocka fram något konkret och näraliggande för att få publicitet men för det övergripande målet; hållbar ekologisk miljö, förskjuter det perspektivet genom att släppa fokus på den globala uppvärmningen.
I måndags var det fritt fram att fiska hummer! Det är ett unikt förhållande att alla svenskar har möjlighet att, helt lagligt, fiska hummer. Envar har rätt att som amatörfiskare lägga 14 tinor och man behöver inte äga eller hyra fiskevatten. Visserligen finns bestämmelser om minimistorlek, märkning och rombärande honor men ingenstans i världen finns för övrigt denna unika möjlighet att fiska utan att ha eget vatten.
Dock är inte sannolikheten så stor att man som amatör drar upp något mer än sjöstjärnor eller småkrabbor men möjligheten existerar. Dessvärre är risken att bli av med tinorna större för lite av djungelns lag råder och extra attraktivt bland de mer rutinerade är att sno turist-tinorna. Särskilt om de anses tillhöra stockholmare. Som sådana klassas alla som inte är födda med havet inom synhåll men lycka till.
