Bengt Kvist: "Biggles i våra hjärtan"

Ni minns väl Biggles? James ”Biggles” Bigglesworth, mannen som inte bara vann första världskriget åt britterna utan även det andra?

Och avslutade(?) sin karriär genom att i Scotland Yards regi bekämpade såväl nationell som internationell brottslighet?

En man som är, numera förmodligen var, ett absolut unikum genom att han redan under första kriget var en ytterst framgångsrik flygare som verksamt bidrog till Storbrittaniens seger och sedan, trotsande all åldersdiskriminering, vann även det andra kriget.

Det finns runt 100 böcker om denne flitige, vitale och sant rättrådige renlevnadsman och britt av pseudonymen Captain W E Johns. Som fö måste vara en formidabel författarfabrik som också skrev om den stenhårde kaptenen King och den kyska, likaså givetvis kaptenen, Joan Worralson. Utan de självuppoffrande insatser som denna trio stod för skulle vi sannolikt fortfarande haft tyska som första främmande språk i skolan.

Det bärande temat i dagens krönika är dock inte det fascinerande persongalleriet runt Biggles et consortes utan de maskiner han flög.

Sopwith Camel i första världskriget och Spitfire Supermarine, allas vår drömmaskin, i det  andra.

Flygplanet Spitfire som tillverkades av Vickers Supermarine i det helt osannolika antalet av mer än 20.000 exemplar, alla varianter inkluderade, var det yppersta som den tidens ingenjörskonst kunde frambringa. Genom sin till det yttersta drivna tekniska utveckling var den både höjdpunkten på sin epok och slutet på den. Efter Spitfire byggdes inga fler propellerdrivna maskiner som nådde dess prestanda. Jet-, som då hette rea-, drift tog över och världen blev sig inte riktigt lik igen. Flygplanet Spitfire var en fascinerad kombination av 20-tal och det då moderna 40-talet, hade delvis dukklädda delar, vissa roder t ex, och dess motorer var under av mekanisk precision och prestanda. Det var mekanik  driven till sin yttersta gräns och inget elektroniskt tjafs. Först flera decennier senare kunde man man teoretiskt förutspå att ett enda stegs ytterligare raffinemang skulle driva tekniken till haveri genom att komplexitetet ökade närmast exponentiellt med tillfogade finesser. Statistisk hållfasthetsberäkning och funktionssäkerhet existerade inte ens som en glimt i någon moders öga och alla försök att trimma fram några hästkrafter ytterligare slutade i funktionshaveri. Helt enkelt slutet på epoken förbränningsmotorer och starten på reaktionsdriften.

Men då hade man, dvs Rolls Royce, utvecklat en motor som sprängfylld av finesser med ventiler, speciell utformade förbränningskammare, transmissioner, tryckhållare etc som i en 12-cylindrig motor på 27(!) liter presterade nästan 1600 hästar. Det räckte till för att köra ikapp allt annat propellerflyg och ge maxfart på runt 750 Km/h. Med det bästa/värsta i vapenväg från Vickers blev detta en nästan oövervinnelig krigsmaskin som grundade för brittisk seger i slaget om Storbritanien. Till priset av tusentals liv.

I Duxford, Cambridge, finns dels en samling renoverade Spitfires, dels en verkstad för att rädda ytterligare några klenoder till nytt liv.

Jag sätter Duxford på min lista över nästa års resmål!

Provokativ juridik

En två och ett halvt år lång rättsprocess avslutades i veckan i och med att den åtalade barnläkaren vid Astrid Lindgrensjukhuset fick en frikännande dom.

Det var den läkare som åklagaren lät gripa mitt under brinnande tjänsteutövning på sjukhuset bland patienter, anhöriga och personal. Efter ett otal förhör, undersökningar, analyser, motsägande expertutlåtanden och publika frierier i form av presskonferenser blev det ingenting av åtalet. Förutom en en oändlig sorg och påfrestning för barnets föräldrar och en likaså näst intill omänsklig belastning på den åtalade men nu frikända läkaren.

Åklagare ska inte väcka åtal om de inte har grundad anledning att tro på fällande dom. Det ingår i deras ämbetsinstruktion. Om det brustit i detta avseende eller om det av olyckliga omständigheter eller dålig kompetens blivit en undermålig förundersökning  undandrar sig min bedömning. Någonstans borde klockor ringt för att det mer liknat amerikanska åklagares väg till politiskt intressanta befattningar än en normal rättsprocess.

Ringt även intern inom åklageriet.

Förutom att detta kostat några miljoner, vilket i sig inte är skäl att klandra, så har det dragit resurser som kunde använts mot tyngre brottslighet.

Prioritering fortsättningsvis, tack, och proportionaliet.

För övrigt ..

.. var jag i Tallin i veckan och såg Svansjön, inbjuden av vår estniske teknolog. Svansjön är en utmärkt introduktion i klassisk balett för oss som  är mer präglade av förutfattade meningar än insikt. Tydlig i innehåll och intention, bedövande vacker musik och alla ballerinors våta dröm.

Småsvanarna trippade näpet sin Pas de Quatre och Odiles 32 rotationer satt som en sportmössa.