Bengt Kvist: "Slussen - nu igen"

Nu har Stockholms politiker beslutat hur Slussen ska utformas för ytterligare ett halvsekel. I demokratisk ordning och efter ett minst sagt utdraget ältande.

Slussen var en genialisk teknisk, om än inte arkitektonisk, lösning på ett kommunikationsproblem och klarade, hjälpligt, både mångfaldigad trafik och övergång till högertrafik.

Men en sådan beslutsprocess klarar inte den sk kultureliten (egen, intern benämning) av. Demokrati är bra, så länge den inte betyder att något beslut går min egen, personliga, uppfattning mot.

Dessa kulturföreträdare uppträder nu som bortskämda barn; ABBA-Benny vill inte längre ståta med sitt porträtt på Arlanda och kalla Stockholm för sin stad, Bengt Ohlsson använder DN:s bedövande stora upplaga för att lägga en bombmatta av invändningar mot beslutet. En arkitekturprofessor på Teknis underkänner projektet estetiskt.

Men vad är detta för elitistisk grummel? Stadens demokratiskt valda har fattat ett majoritetsbeslut och får med det anses ha tolkat det som folkmajoriteten önskar. Att fintyckare och egenutnämnda experter tycker annorlunda och enligt egen uppfattning skulle ha haft större inflytande är att underkänna demokratin som styrningsmodell. Att önska sig tillbaka i tiden till gamla Högerns och Lantmannapartiets ideal om viktad rösträtt.

När nu esteterna och nostalgikerna inte lyckats väcka det folk de anser sig företräda till större protester än några hundra osande facklor Sammantaget, och i diverse manifestationer, får det rimligen tolkas som att de företräder en minoritet.

Men så kasta er över oss, vi i den okunniga allmogen, ni kloka och kunniga skönandar; undervisa, förklara, peka ut och höj våra blickar över den grå och nu vittranade betongens trista horisont, ge oss bildning och känsla för det sköna. För visst är väl även vi värda att ta del av estetik?

Men, å andra sidan, vem utanför Stockholm bryr sig? Eller ens där.

Nästa säkerhetsrisk – reservofficerarna

Just som jag börjat omvärdera Säpo, klart påverkad av de mediatränade och verbala företrädare som numera visas upp, kommer bakslaget. Säpo och den militära underrättelsetjänsten, Must, har spårat upp en potentiell säkerhetsrisk och fått honom avskedad från hans tjänst som reservofficer.

Som underrättelseinsats var det ingen komplicerad uppgift. Mannen hade skickat mail, i eget namn, till statsministern och svamlat luddigt om vargjakt och politiker och ändrad fokus. Grunden för hans missbelåtna samhällssyn var de i hans tycke höga elpriserna.

Tror verkligen våra främsta företrädare för rikets säkerhet att sådan missnöjda pajasar utgör risk för statsledningen? Då finns anledning att skåda sig själva i spegeln i jakt på anslag mot rikets säkerhet.

För övrigt ...

... har jag i veckor varit grundligt trött på alla eländiga elektroniska inspelningar av musik som på även det mest obetydliga vis kopplar till julen och vräks över mig i varenda butik jag kommer i närheten av. Tom på apoteken.

Det är inte ens religöst betingat, vilket kunnat vara ett kausalt samband, utan enbart denna fete, kommersielle figur i ovårdat skägg och stinkande av glögg som vi tvingats acceptera som det stora landet i västers kulturarv till oss européer.

Utan att ha någon insikt i ämnet är jag helt övertygad om att t ex muslimer inte exploaterar varken Allah eller Mohammed på detta vis inför sina stora högtider.

För att inte tala om julborden! Som dyker upp allt tidigare på hösten och dränker den sk friska luften på gator och torg med flottigt os. Och lämnar mig vankelmodigt velande inför 30 sillinläggningar.

Giv mig skinka, rödkål, lax, revben och lutfisk!

Fullt tillräckligt!

Vid ett, möjligen två, tillfällen! Till detta en ljus lager och två snapsar riktigt brännvin. För karlar!

(Nu bryter väl damen(?) som kände sig feministiskt påhoppad av min lyriska beskrivning av hur att tillaga lutfisk samman men det bjuder jag på! Möjligen kan jag kompensera henne(?) framöver.)