Bengt Kvist: "Ungar på topp"
KRÖNIKA. Det var fan bättre förr!
Under flumskolans dagar, med socialdemokratin regerande i till synes ohotad hegemoni, försvann skolidrotten. På något vis blev det fel att tävla, ingen skulle vinna, alla vara jämlika i något slags bakvänt resonemang om att det var ”synd om” den som blev sist. Det var för övrigt inte bara inom idrott och sport, det synsättet gällde i allt. Vem minns inte när alla skulle vara lucia och de små flickorna trampade ner varandra i iver att stå i mitten?
Visst var det mindre kul att tillsammans med några andra urusla bollsparkare alltid bli vald sist till lagen men det skapade inga livsavgörande trauman.
En erfarenhet som jag tydligen delar med Lasse Åberg, fö.
Spontanidrott fyllde inte alla barns fritid och organiserad idrott inriktad på elitnivå fanns inte. Knappt ens organiserad idrott överhuvudtaget.
Men det fanns så mycket annat som stod ungarna till buds. Fritiden kunde fyllas med snart sagt vad som helst; scouting, andra utomhusaktiviteter, stillammare verksamheter över en bok, tom att göra hemuppgifter från skolan, sk läxor. Även om just detta ofta hamnade långt ned på listan.
Men det som var genomgående var att det var spontana och begränsade aktiviteter på ungarnas egna villkor. I huvudsak.
Spontanidrott tycks nu vara försvunnet av den enkla anledningen att det inte finns utrymme för den. Många, alldeles för många, ungar håller på med elitidrott och börjar för tidigt med detta. 10-åringar som tränar 25 timmar i veckan är inte rimligt. Observera att detta är verklig träningstid. Tillkommer därutöver tid för tävlingar, resor, förberedelser mm.
Det här är fel. Visserligen vill många ungar träna ännu mer men barn är inte små vuxna. Deras fysiologi är annorlunda, de belastar på annat vis än vuxna och de kan inte fatta beslut grundade på erfarenhet och omdöme. Risken de löper är, förutom de rent fysiologiska som fel ansatta fästen för muskler och ligament, att de missar viktiga intellektuella och emotionella utvecklingsfaser i sin utveckling.
Ortopederna inriktade på idrottsskador, liksom de som jobbar mycket med barn, pekar på riskerna för akuta skador pga överbelastningar men också på sådana som kan dyka upp långt efter det att den aktiva perioden är förbi.
Och, i nära koppling till detta. Vem plockar upp dem som av olika skäl slutar? De som inte nådde så långt som de själva (eller deras föräldrar) hoppades på? Eller som bara fick andra intressen?
Det glesnar på golftoppen
En av tidernas främste golfspelare har gått ur tiden. Han dog förra lördagen i vad som sagts vara en hjärtattack.
Kim Jong Il är med sin 38-runda och elva (11) HIO den i särklass mest framgångsrike spelare i världen som peggat upp för 18 hål.
Och detta i den första rond han spelat, någonsin!
Han var verksam i Demokratiska Republiken Korea, dock i huvudsak inte som golfspelare.
Gammal god
”Med utveckling menas som bekant åsiktsförändring i en för bedömaren behaglig riktning.”
Det är 70 år sedan Hjalmar Söderberg dog.
Hans produktion rymmer aforismer av denna typ. Han var en författare i samma klass som Strindberg men inte lika lagd för utspel och strider. Numera näst intill bortglömd vilket är synnerligen oförtjänt.
Han har skrivit den bästa kortnovell som blivit tryckt, alla tider, alla kategorier: Pälsen.
Läs den under helgen, mellan glöggen och lutfisken!
