Bengt Kvist: Avveckling eller utveckling?

Bibliotekslånen minskar och bibliotek läggs ner. Inte så att någon kommun står utan sitt folkbibliotek, det sätter bibliotekslagen stopp för, men många filialer försvinner. Olyckskorparna ser i en skräckvision hur antalet bibbliotek minskar med en tredjedel fram till 2020. Inte helt oväntat häckar dessa korpar på Kungliga Biblioteket.

Jag har sett trenden i den minsta av skalor, familjens, i mina barnbarns bristande intresse för att läsa böcker. Riktiga böcker, alltså.

Men hopp finnes; en av kottarna älskar seriepockets vilket för de fåkunniga i min egen generation är seriestrippar samlade och bunda i någon form av pocketutgåva. Det är hoppfullt, han kommer att glida över på klassikerna i sinom tid. Ett annat står där redan med ena foten. Det var via serier de flesta av oss idag bokläsande började greppa läsandets verklighet. Var skulle vi annars ha lärt till exempel djungelordspråken med dess eviga sanningar?

e-böcker är en hoppfylld företeelse som visserligen inte nått yngre, presumtiva läsare i någon vidare omfattning men som finns som potential.

Biblioteken ser dock med blandade känslor på e-böckerna. Grundorsaken är förmodligen rädslan för det nya och ovana, möjligen med lite inslag av könsrollsattityder; biblioteken bemannas (ursäkta!) i huvudsak av kvinnor och obegripligt nog mest av äldre sådana. (Parentetiskt frågar jag mig, retoriskt, om det på biblioteksutbildningen ingår något slags snabbåldringsmoment? När såg man unga bibliotekarier bakom utlåningsdisken?)

Då är det, eller möjligen var det, lite kokett att slå ifrån sig allt som hade med teknik , siffror och apparater mer komplexa än skrivmaskiner att göra. Märkligt nog eftersom informationstekniken handlar om texter långt mer än ”siffror”.

En tung verklighet tvingar biblioteken att betala förlaget en tjuga för varje lån och bibliotekens hela finansiering är byggd kring modeller baserade på pappersböcker. Det är kanske därifrån motståndet emanerar? Primärt?

Många bibliotek gör aktningsvärda insatser för att nå nya kunder; barn, invandrare, daglediga föräldrar, läsovana etc men i grunden behöver man ta till sig nya synsätt.

Satsa på e-böcker, reformera ersättningsmodellerna och erövra läsarna åter, inom bibliotekens väggar! (fritt efter den gamle Växjöbocken och dito bispen Esaias Tegnér, fö).

Klyschornas Konung

Carl XVI Gustaf har hållit sitt årliga jultal, helt enligt förväntningarna både som årlig händelse och till innehåll.

Det är dags att befria den arme saten från denna för honom förmodligen svårt besvärande stress att staka sig genom ett manuskript fyllt till brädden med platta klyschor och intetsägande formuleringar.

En av hans, eller möjligen hans uppenbarligen usla mediala rådgivares, formulering var ett tack för det stöd vi, dvs det sk Folket, visat.

Visat? Hur då? När halva befolkningen för ett par månader sedan tyckte att han skulle avgå?

Sopa ut de gamla grabbarna i hovet och satsa på professionalism. Ge oss Tarras-Wahlberg åter!

Den girige

Nej, nej, inte Molières utan Sveriges utrikesminister! Carl Bildt som i halländsk tjurskallighet vägrar att använda det enda vapen som biter på de etiopiska tjocksmockarna som dömt Persson/Schibye till 11 år i fängelse.

Pengar!

Stoppa det svenska biståndet och släpp loss EU i samma riktning. Då tappar den etiopiska regeringen en miljard i bidrag. I ett land som finansierar runt en tredjedel av sin statsbudget med bistånd från andra länder.

Det argumentet biter bättre än Bildts och Belfrages försäkringar om ”kontakter” på hög nivå.

Men det rubbar onekligen Carl Bildts relationer till sina tidigare kollegor bland de lokala oljeexploatörena. Och hans förmögenhet.

2012

Inför alla förhastade löften inför nästa år citerar jag den grovt misskände gamle dystergöken Friedrich Nitszche:

”Det kräver ett gott minne för att hålla de löften man gett”.

Gott Nytt.