Hanna Fridén: "Vi har inte råd med Greklandspensioner"

Sent på söndagskvällen röstade Greklands parlament ja till alla krav som ställts från medlemsländerna i EU för att de ska få ett nytt krispaket för att rädda sin ekonomi.

Grekland har kämpat emot det här länge. Man har tryckt upp pengar för att försöka hantera sitt underskott och vägrat göra nedskärningar. Men det går inte längre, Grekland beöver hjälp, och vi andra EU-länder ser på med skräck eftersom de sänker oss i deras fall. Krispaketet kommer förvisso innebära att det trycks nya pengar, men nu med krav om att Grekland också drar ner på sina kostnader. Och vilken är den kostnad man drar ner på som gör Greklands befolkning mest upprörd?

Man ska höja pensionsåldern. Inte från 65 som i Sverige, vi har en relativt hög pensionsålder här även om vi i regel plockar ut den i åldrarna 58 - 62. I Grekland däremot så går människor i pension mellan åldrarna 45 – 55.

I ropet av Reinfeldts förslag att höja maxåldern på pensionen från 67 till 75 så har diskussioner om sänkt pensionsålder återigen börjat höras frekvent bland Sveriges medborgare. Man menar på att Sverige har en stabil ekonomi just nu och att den bästa investering man kan göra inom livskvalitet och välfärd skulle vara att sänka pensionsåldern till 50 – 55. Jag kan förstå att människor känner såhär. Om du arbetat på tvätteri eller industri i hela ditt liv som större delen av min släkt gjort och gör så vill du i regel inte arbeta tills du dör. Din livskvalitet är utanför jobbet, med din familj, och på din semester. Min faster har arbetat för ett sjukhustvätteri i 25- 30 år nu, hon kommer förmodligen arbeta i alla fall 15 år till. Jag vill att de egenföretagare som fräckt kallar arbetare för lata för att de vill ha sänkt pension funderar på detta, och funderar på hur villiga de själva skulle vara att tvätta kläder 8 timmar om dagen i 45 år. En egenföretagare må behöva arbeta 10-12 timmar om dagen och är villiga att arbeta länge: Men det är fortfarande inte lika slitigt varken mentalt som fysiskt för det finns en fundamental skillnad i att arbeta med något du brinner för och arbeta som anställd i den här sortens yrken. Alla som arbetar inom något de valt själva är priviligerierade, och det ska man komma ihåg. Det är inte tvärtom.

Jag förstår varför man vill ha sänkt pensionsålder och de konsulter som agerar så oförstående och tycker att arbetare är lata har jag inte mycket till övers för. Tyvärr tror jag inte att det är möjligt. När vi ser på länder som Grekland, som är det senaste exemplet på den här typen av investering i livskvalitet, måste vi fundera. Folk har förlorat sina jobb, sin trygghet, man trycker upp pengar – Man har förlorat all sin välfärd förutom den låga pensionsåldern. Därför går folk runt och demonstrerar på gatorna och ingen politiker i Grekland har vågat talla på det enda som finns kvar. Enda skälet till varför den kommer höjas är på grund av krav från andra EU-länder. Man vill inte pumpa in mer pengar i ett sjunkande skepp förrän Grekland går med på att täppa igen sina hål.

Så även om jag är förstående måste jag ställa frågan om det är värt att sätta hela vår välfärd på spel för att arbeta omkring fem år kortare? Det finns mycket jag värderar med Sverige även om det kan bli bättre. Men är fem års mindre jobb verkligen rätt satsning just nu om vi ser till länder som Grekland och ser vad som händer där? Även om vi har en stabil ekonomi är det inget som är hugget i sten och vi får nog förvänta oss att det kommer bli hårdare de kommande åren i vilket fall, för Greklands katastrof slutar inte inom deras egna gränser.

Det sprider sig utåt, även upp till oss.