Hanna Fridén: "Ranelid bevisar att Jante är död"

- 20/02/2012, 12:58 -

KRÖNIKA. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jantelagen i Sverige är död. Länge leve jantelagen.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Björn Ranelid, svensk författare och innehavare av ett av Sveriges största egon gick vidare till final från Melodifestivalens deltväling i lördags. Vad kan vi säga om bidraget i fråga rent musikaliskt? Ptja, detta mirakel att min hjärna inte spränges. Detta mirakel. Humorfaktorn var däremot hög, jag satt där med ett något maniskt leende och såg framför mig en smockfullt Sturecompagniet med fulla, trendkänsliga individer, blicken och armarna upp, mumlandes i takt med Ranelids tal.

För att inte nämna den briljanta nya raggningsrepliken: "Neka inte min säd, då dör mänskligheten ut." Tack för den Ranelid, verkligen. Uppskattas.

Men det var inte humorfaktorn som fick vidare bidraget, det var Ranelid, och det var inte på grund av hans författarskap heller. Det var på grund av honom, hans svulstiga ego och egenkärlek. Människor älskar när han dyker upp i medierna och sågar akademiker och finkulturen som hatar honom. Han hävdar sin rätt att vara med i Let's Dance och tycker att alla som anser att detta är löjligt är gråa själar som inte kan tolerera att någon inom kulturen syns och hörs inom det smutsiga och kommersiella. Människor tycker om detta, människor vill vara såhär själva, de vill bemöta människors ogillande och kritik likadant och det var därför Ranelid gick vidare till final. För vem vill inte kunna avfärda ogillande med att alla egentligen bara är... avundsjuka? Det är aldrig du som gör fel, det är alla andra som inte förstår, alla andra som är missunsamma. Det är fantastiskt.

Det finns några kändisar, likt Ranelid, som egentligen främst byggt sin karriär på sitt ego. Vi har Carolina Gynning, vars älskvärdhet beror på att hon är kaxig, tar för sig, och inte bryr sig ett skit om vad folk tycker om det: Eller snarare, hon anser inte att det inte finns grund i kritiken, folk är bara jantelagsstörda. Vi har Blondinbella vars popularitet går ut på att hon tar för sig och tar plats. Att hon kämpar och inte låter någon komma i hennes väg. Hur bemöter människor kritik mot henne? "Du klarar bara inte av starka tjejer och är avundsjuk på grund av ditt misslyckade liv".

Jantelagen i Sverige har tagit en helt ny form. Jantelagen är inte något som genomsyrar vår svenska mentalitet och drar ner duktiga människor i smutsen. I vissa kretsar, på vissa orter, i vissa åldersgrupper – javisst. Men jag kan inte se att detta är norm, för enda gången jag ser ordet jantelag nämnas är när människor inte vill ta kritik eller inte vill se sin idol kritiseras. Jantelagen är ett skällsord och skulle vi ge den en ny definition i ordböckerna skulle den se ut ungefär såhär.

Jante|lag [jan´t] s. en- ar- -störd * skällsord av typen: "Du är ett misslyckat pucko som bara är avundsjuk, håll käft. Du är dessutom ful."

Jantelagen i Sverige är död. Länge leve jantelagen.

Som i stället återuppstått, likt en levande död, människoätande zombie som nu infekterar de nya generationerna på helt nya vis där ingen kritik har någon grund och alla som tar för sig eller ser bra ut är omöjliga att röra vid. Där ingen av oss behöver ta åt oss utan kan promenera vidare stolt med övertygelsen att allt man gör är rätt och att man är en ständig vinnare.

Fair enough. Det låter trevligt. Så låt mig därför avsluta denna krönika med: Om du inte håller med mig, då är du bara jävligt jante. Se språkdefinition ovan.