Hanna Fridén: "Man måste inte ta ansvar för allt innan kvinnofrågorna"

Snart är det den internationella kvinnodagen. En dag där man lägger särskild uppmärksamhet på kvinnor i världen som är utsatta för förtryck på grund av sitt kön. En del firar, för andra är en dag av sorg, men det är en dag som uppmärksammats stort oavsett.

Men det finns en grupp som avskyr kvinnodagen. Det är den gruppen som anser att den genom sin blotta existens förnedrar män för att det inte finns någon mansdag.

Jag finner det ledsamt att det inte går att lyfta en enda kvinnofråga utan att dessa individer provoceras och ställer krav på att alla frågor även måste röra män, att ingen fråga som arbetar med kvinnors rättigheter kan vara en jämställdhetshandling, för de arbetar ju inte för män.

Det är frustrerande att man, i varje fråga man vill driva, inte bara måste kämpa för att driva frågan utan även måste kämpa för kvinnofrågornas blotta existensberättigande.

Jag ser ibland med avundsjuka på att miljöfrågor eller frågor som rör barns rättigheter aldrig behöver kämpa för mansfrågor för att få existera: Det är enkom kvinnosaksfrågorna som har detta krav på sig. Jag undrar varför det är såhär. Jag tänker tillbaka på när vi begränsade våra bad till högtider i Sverige, och hur mannen i familjen först fick bada och kvinnorna fick ta över det smutsiga vattnet som blev över, eller hur kvinnors myndighet baserades på om om hon var gift eller inte.

Jag känner ibland att det fortfarande är såhär, att kvinnan alltid ska komma i andra hand, och överhuvudtaget inte har existensberättigande utan mannens närvaro.

För dessa individer som uttrycker sin ilska mot kvinnor som arbetar ideellt inom kvinnosaksfrågor,  jag kan undra varför de inte förargas av ideella områden som domineras av män?

Det är fler kvinnor som arbetar ideellt inom jämställdhetsfrågor och männens ideella engagemang ser vi främst inom områden som open source och andra IT-relaterade frågor och områden där det ideella arbetet kan kvitteras ut som en merit i karriären. Men det är inte de männen som får frågan om de ska rikta om sitt ideella arbete till mansfrågor. Jag är en gammal nörd, och jag har aldrig sett detta frågeställande i något sammanhang där politiskt arbete kring fildelning eller liknande berörs, men jag ser det i varje sammanhang där kvinnosaksfrågor lyfts och det gör det tydligt för mig att det egentliga problemet inte är att folk inte arbetar med mansfrågor:

Problemet är att det finns kvinnor som arbetar inom kvinnosaksfrågor som sätter sin egen problematik först och arbetar hårt för att minska orättvisorna i världen gentemot deras eget kön. Och det, det är smutsigt och fult om du är kvinna, och det ska du banne mig mig veta och ta ditt kvinnliga ansvar där du, likt en den moder du faktiskt är uppfostrad till, tar ansvar för allt annat innan du tillåter dig ditt eget självförverkligande.

Kvinnan kan existera fristående från mannen, och kvinnosaksfrågor behöver inte heller, likt andra områden, legitimeras med att man dubbel- eller trippelarbetar med andra frågor. Kvinnosaksfrågan har lika mycket självständigt existensberättigande som alla andra frågor.

Det vill jag att folk kommer ihåg på internationella kvinnodagen. Att folk väljer att antingen vara glada att den finns eller ignorera den, så kan ni, fristående, en annan dag argumentera för att det också ska finnas en mansdag. Men inte på grund av att det finns kvinnodag - utan i så fall för att ni anser att en mansdag behövs.

Ni feminister där ute som ser fram emot den: Känn inget behov av att försvara er eller bevisa ert existensberättigande. Kom bara ihåg, inför er själva, att ni har det. Glöm aldrig bort det.