Hanna Fridén: "Våldtäktsmannens kommunikation brister - inte hennes"

I somras upptäckte en polispatrull en tunt klädd flicka på en parkeringsplats i södra Sverige. Hon hade rymt från barn- och ungdomspsykiatrin, upptäckts av ett gäng ungdomar som dragit med henne på en fest. Där hade hon somnat för att sedan dras in på en toalett där en kille i 20-årsåldern hade sex med henne. Polisen fann henne efter att hon lämnat festen och killen anmäldes för våldtäkt. Först nekade han till samlag, men undersökningen identifierade hans sperma och då ändrade han sin historia och sa att han ljugit för att han inte ville att hans tjej skulle fått reda på att han varit otrogen. Men enligt honom var det ömsesidigt.

I tingsrätten dömdes killen, som har ett tidigare brottsförlutet, till två års fängelse för våldtäkt. Flickans historia, hennes sjukdomstillstånd och omständigheterna i fallet var avgörande. I hovrätten friades dock killen, med motivering att flickans kommunikation inte var tillräckligt tydlig, samt att hon inte bedömdes som trovärdig på grund av att hon inte kom ihåg om penetrationen skedde bak- eller framifrån.

Hur stora de sociala svårigheterna är varierar kraftigt från fall till fall bland olika individer med Aspergers syndrom. Jag vet inte exakt hur den här flickans svårigheter ser ut men jag vet att nästan oavsett vad blir du som individ med Aspergers Syndrom avfärdad på grund av din diagnos. Jag kan inte låta bli att misstänka att det är vad som skett även här.

Jag har själv Aspergers Syndrom och har därför, under mina tonår, haft mycket kontakt med andra som har det. Vet ni hur många gånger, på fest, när jag varit ung har sett människor säga till flickor med Aspergers Syndrom att de är taskiga, gör fel, agerar fel när de säger nej till sex? Att de är känslokalla psykopater för att de inte vill ligga eller hångla med individen som vill röra vid dem? Ett nej ses inte som ett nej, utan deras nej ses som ett uttryck för sjukdom och inte något som måste respekteras.

Personen med Aspergers har helt enkelt alltid fel i ett utbyte som rör någon form av social kontakt. Folk brukar vara nog tydliga när de signalerar att de inte vill kramas, hångla eller ha sex men detta respekteras väldigt sällan, om folk inte känner till att de har en diagnos respekteras oftast deras motstånd på en helt annan nivå. För då ses det som ett uttryck av egen vilja och ingen försöker problematisera deras beslut.

Jag kan inte hjälpa, när jag läser den här domen, att tro att det är samma fördom som styr hovrätten i sitt beslut att fria den här killen från dom. Trots alla andra omständigheter så frias killen på grund av att flickan har problem med att komma ihåg om penetrationen skedde bakifrån eller framifrån. Minnet är inte sällan luddigt i våldtäktsfall och det inte är vanligt att ett fall skrivs av med en sådan motivering. Men den här flickan har Aspergers, så oavsett övrig besvisning bedöms det som att hennes kommunikation var bristfällig. Hon agerade förmodligen socialt fel.

Jag undrar varför man inte bedömer killens historia likadant? Om han hittar en person som flytt från en psykiatrisk klinik är kanske inte den socialt rätta bedömningen att de, efter att individen han mött somnat, drar in denne på en toalett för sex. Kom ihåg att de inte haft något intimt umgänge innan heller. Var i detta ligger det otroligt socialt friska som gör att vi bedömer flickans - och inte hans - kommunikation som socialt otillräcklig?

För jag tycker inte att det är ett friskt, socialt agerande att utnyttja en individ på det här viset och jag har svårt att se att den här domen skulle fått samma utfall flickan inte haft Aspergers Syndrom.