Bengt Kvist: "Silikonbröst eller nytt hjärta"

Det hjärtbyte som den förre vicepresidenten i USA, Dick Cheney genomgick drog igång en sjukvårdsetisk debatt. Samma frågeställning ligger latent här.

Är personer över 65 för gamla för resurskrävande vård?

Bakgrunden är att Cheney, 71, fick nytt hjärta trots sin (tämligen) höga ålder. Inte framfört av de seriösa kritikerna, men väl i buskdebatten, finns också att sådana ingrepp är synnerligen kostnadskrävande och därmed förbehållet enbart de allra rikaste. Allra längst ut i debattens träskmarker konspireras det likväl om varifrån hjärtat kom: Sålde någon anhörig ett hjärta i gott skick för att skapa sig själv ett eget bra liv?

Det mesta är trams i den debatten men den generella frågan är hur resurser ska allokeras. Hur faller en prioritering mellan ett barn från en fattig färgad familj och en förmögen vit politiker ut?

Relativt lätt att svara på om valet framställs som ett val mellan ett livräddande ingrepp på ett barn eller en åldring.

Redan mer komplext blir det om man till valet adderar fakta som hur har behovet uppkommit. Har den äldre på något vis själv skapat sitt predikament. Rökt? Ätit fett och mycket? Degat i soffan?

Är barnet fött med sin defekt? Vilket liv får den patient som blivit vald i detta livslotteri? Hur lång förväntad överlevnad? Frågeställningarna är betydligt fler än så och med varierande etisk kompexitet.

I en värld med begränsade reurser, vilket egentligen alltid gäller men med skilda förutsättningar, måste det ske val. Dra fram ett enkelt(?) val.

En transplantation mot en bröstförstoring. Vad ska resurser läggas på då?

Inte ens med vetskapen att en enkel slikoninläggning kostar en bråkdel av vad ett hjärtbyte springer upp i skulle de flesta förorda bröstimplantat.

100 silikonbröst mot 1 hjärta?

Det har varit låg temperatur i diskussionen om risker och skador med bröstimplantat under en tid. Trots att de omdömeslösa kvinnor som valde budgetvarianten och lät trycka in defekta produkter hela tiden löper risk för svåra skador.

Men låt sjukvårdsansvariga landstingspolitiker ta debatten nu.

Eventuellt baserat på vad Socialstyrelsen kommer fram till för uppfattning om risker och konsekvenser av att gå omkring med små(?) tickande bomber i brösten.

Och låt oss bortse från de mest provocerande ytterligheterna som kvinnor som på märkliga sätt väljer att bli gravida efter fyllda 70.

Framför allt, gör debatten offentlig. Tala om vilka förutsättningar befolkningen i sin helhet lever under. Det finns föga anledning att smyga undan en sådan debatt. Det kan dessutom belysa betydelsen av att vi måste bli fler som bidrar till samhällskostnaderna vilka står inför brant ökning.

Och fler som bidrar kan vi bli på många sätt:

Reinfeldts modell med högre pensionsålder. Björklunds försök att få ut bidragsberoende unga i produktionen eller, tvärtemot vad Åkesson inbillar sig, fler som invandrar för att jobba.

En hommage till Tolgfors

Hans skäl att avgå för att skapa harmoni för sin familj är hedervärd. Och så räddar han sin chef Reinfeldt. I varje fall tillfälligt.

Bio Rio

SM i ordvitseri går/gick på nämnda lokal lördagen 31 mars. Förvånande nog i Stockholm. Ett tecken i tiden på hur 031 infiltrerar 08. Fö är ordvitsen den enda sanna humorn, en värdig akademisk tradition som överlevt i sekler. Främst bland sanna och hängivna, dvs riktiga, en smula äldre, teknologer.

”Glenn kom för sent. Hysent då?”