Hanna Fridén: "Man kan få stopp på Breiviktyper på nätet"

På måndagen inleddes rättegången mot Anders Behring Breivik. Människor frågar sig fortfarande hur detta kunde vara möjligt och försöker hitta skäl och människor vars åsikter eller tendenser de finner liknar honom. En jakt som ibland gått till överdrivna påhopp på meningsmotståndare. Men det finns en poäng med att många tittar på internet, forum på internet och hat som existerar i vissa grupper.

Kanske har ni hört om Vardaghjältar mot nätmobbning. Vi är en stor skara människor som är trötta på hur människor behandlas och trakasseras på nätet. Hur privatpersoner hängs ut med deras bild, fullständiga namn och kallas för hora, slampa, äckel och så vidare. I vissa fall handlar det om en olycklig jargong som smittat av sig på en större grupp. Om vi ser till youtubekommentarer är det ett typiskt exempel på människor som egentligen inte vill illa, men som dragits med i en jargong och tror att man ska bete sig på ett visst vis för att passa in och skapa sig popularitet. Det är inte riktigt hat, det är en norm, en norm som oftast går att förändra om man talar med individerna bakom hatet.

De kommer inte ändra åsikt när du talar till dem. På nätet förvandlas mycket diskussion till en debatt. Detta är helt enkelt på grund av att det oftast finns många människor som ser diskussionen vilket förvandlar et vanligt utbyte till en slags tävling. Men oftast kan man så ett frö till en tanke som växer. Även om du sällan får individen att medge felet när du talar till dem så är det oftast en konstruktiv process som sätts igång. Det är något man alltid bör ha i åtanke när man motverkar hat och normer som resulterar i tråkiga resultat.

Men det finns de som inte är delaktiga på det viset. Människor med reella, osympatiska intentioner. Det är här vi stöter på samma tendenser som föder människor som Breivik. Människor som strävar efter att skada på riktigt. Det kan vara svårt att urskilja dessa individer i den stora uppsjö av hånkultur och mobbning som existerar på internet, men vi måste försöka bli bättre på detta.

Och varför är internet viktigt i det här avseendet? Är inte verkligheten att föredra? Verkligheten, vår fysiska vardag, ska man nog alltid prioritera över det virtuella. Men skillnaden mellan verkligheten och internet är att människor i större mån släpper sina spärrar framför datorn och visar sidor de inte skulle visa i sin fysiska omgivning. De flesta som begår riktigt osympatiska, vidriga överträdelser är, för sina vänner, helt fantastiska människor. Ibland lite avvikande, men inte nödvändigtvis. Jag vet inte hur många gånger jag sett hat från människor försvaras av deras bekantskaper med orden: "Men vaddå, den här personen är jättesnäll mot mig och är en riktigt god person mot sina vänner."

Vi har ingen statistik på hur många det är vars osympatiska intentioner och hat stärks av sammanhang på nätet. Men jag vet att det är något som många som arbetar med vård av unga arbetar med att hantera innan individerna blivit vuxna och problemet gått för långt, jag vet att många av dessa skulle vilja ha resurser och rättigheter att titta mer på internet och hålla koll på vad våra ungdomar egentligen gör där.

Under första veckan när Vardagshjältar mot Nätmobbning startade upp stängde vi ner nästan 40 sidor, inkluderat egna siter, Facebookpages och liknande där grovt hat förekom. Det var bara en bråkdel av vad som finns där ute. Men en sak är säker – När man faktiskt tar sig tid att titta, när man orkar by sig, då kan man medföra något gott. Man kan motverka jargongen, man kan se till så att de som är ute för att skada på riktigt inte får vatten på sin kvarn. Men viktigast är kanske att vi alla blir medvetna om hur stort det är. Att vi tar internet seriöst och inte struntar i vad folk gör bara för att det är virtuellt.