Hanna Fridén: "Lön - inte leg - ger högre status för lärarna"

I onsdags klubbades det igenom att det även för modersmålslärare ska ställas krav på lärarlegitimation för att de ska kunna få fast anställning.

Tidigare har modermåls- och yrkeslärare samt fritidspedagoger varit undantag för regeln om lärarlegitimation med motiveringen att dessa lärare oftast kommer från en annan bakgrund och deras yrke ser annorlunda ut.

Det är något jag håller med om även om lärarlegitimationen inte är något jag tror på över huvud taget. Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, är positivt inställd till lärarlegimationerna – Bland annat för att hon anser att det ökar möjligheten för lärare att skaffa sig en god utbildning, vilket kanske är sant, men även för att hon är av åsikten att det kommer höja läraryrkets status.

Jag tror inte på den biten. Det låter enkelt och vackert, givetvis bör ett yrke som kräver en särskild legitimation inneha en högre status! Tänk bara på alla läkare eller jurister! Ända tills dess att man börjar tänka på sjuksköterskor, som också måste ha en legitimation, vars status tyvärr verkligen inte är hög nog och man tänker på alla högstatusyrken som verkligen inte kräver någon legitimation alls.

Legitmation är inte likställt med högre status – det är lönen och hur eftertraktat yrket är som avgör den faktorn.

Jag har tidigare skrivit om skolan och talat om att det som skolan behöver är att få bättre resurser, att lärarnas löner höjs samt att arbetsmiljön förbättras. Det är ett problem att så få vill satsa på läraryrket i dagsläget och jag tror inte att fler kommer vilja göra det bara för att man inför fler krav på ett redan mycket hårt och kravfyllt yrke.

Men det var i alla fall en tröst att vissa lärarkategorier slapp kravet. Tills i onsdag, det vill säga. Jag är inte förvånad att Sverigedemokraterna röstade för det, då de säkerligen har folk där som vet att modermålsundervisningen nu risker att falla käpp rätt åt helvete. Givetvis ska man sträva efter samma kvalitet i modersmålsundervisning som inom andra områden - men vet ni vilka det är som brukar undervisa inom detta i mindre orter? Det är ofta släktingar eller vänner som kan språket i fråga som arbetar på deltidstjänster. Det handlar inte om heltidsjobb, för hur mycket heltidsundervisning tror ni det behövs i armeniska i Boden exempelvis? Inte särskilt mycket. De här individerna kommer förlora sina anställningar, motivationen att undervisa kommer sänkas ytterligare, och jag kan lova att det är rätt få som är villiga att gå en treårig utbildning för att få att eventuellt kunna få en illa betald deltidstjänst när man är klar.

Den enda lösningen jag kan se på problemet är distansutbildningar, som i regel inte fungerar lika bra som utbildning tillsammans med andra i skolan gör. Så om detta handlar om att öka kvalitén för eleverna så ifrågasätter jag om man över huvud taget övervägde att det finns andra platser än storstäder i Sverige.

Det här är tomma låtsaslösningar att få människor att tro att man faktiskt går något åt skolans problem i dag i stället för att ge lärare bättre löner och mer resurser. Försök komma på ett enda yrke som är oattraktivt och hårt med låg lön som faktiskt innehar en hög status, jag kan nämligen inte komma på ett enda oavsett om det krävs en legitimation eller ej. Däremot ser jag ett yrke som är illa betalt och hårt bli ännu hårdare, vilket bör leda till att det blir än mer oattraktivt och troligen kommer sänka dess status ytterligare. Det ska i alla fall bli intressant att se hur man kommer försöka upprätthålla rätten till modermålsundervisning när vi kommer ha så få lärare i ämnet kvar. Robotar? Magi? Det ska bli spännande att se hur man handskas med det.