Eric Rosén: "S var de enda som tog Reinfeldts varning på allvar"

För mindre än en vecka sedan gav Socialdemokraterna en hel del besked.

Ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson kommer inte att återinföra förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt eller på något betydande sätt förändra skatteavdragen för RUT och ROT. Inkomstskattesänkningarna, det vill säga jobbskatteavdragen, ska inte heller tas bort, inget av dem.

I princip betyder det att Socialdemokraterna fullt ut ställer upp på all den skattepolitik de kritiserat stenhårt vid varje enskild förändring på vägen dit.

Dessutom betyder det att de låst sig i skattefrågan på ett sätt som bakbinder partiet från snart sagt alla större investeringar eller reformer. Till exempel lär det bli problematiskt att reparera en söndertrasad sjukförsäkring och en delvis förstörd a-kassa om man inte har några som helst högre skatteintäkter att nyttja än alliansregeringen har i dag.

Det blir också svårt att på ett ansvarsfullt sätt investera rejält i infrastrukturen, trots att detta också är något S antytt att de vill prioritera. Det blir snart sagt omöjligt att skjuta till extra till kommunerna för skolan, till lärarna och för att minska de för stora barngrupperna, utan att låta det kosta mer. Listan på saker S vill göra men får avstå ifrån utan högre skatteintäkter kan göras lång.

Att göra alltihop blir naturligtvis totalt omöjligt.

Vågar inte Socialdemokaterna gå till val på att sociala reformer, utbildning och infrastrukturutbyggnad kostar pengar ska de inte gå till val på detta. Det är ett cyniskt fulspel och det kommer de politiska motståndarna, från både höger och vänster, att peka på och blottlägga. Då spelar det ingen roll att opinionsmätningarna är mysiga två och ett halvt år innan valet. Det där ser folk igenom.

Går Socialdemokraterna till val på att inte genomföra några större förändringar alls är det förstås svårt att se varför man ska rösta på dem. Varför inte rösta på ett borgerligt parti om du vill ha borgerlig politik, liksom? Varför rösta på ett parti för att de i efterhand accepterar och går till val på en politik de tidigare motsatt sig i varje läge?

Det faktum att Moderaterna går igenom en trötthetskris och beter sig ovanligt förvirrat i nästan alla frågor, kombinerat med att KD och Centerpartiet gör en så oerhört slät figur, döljer faktumet att Socialdemokraterna saknar en samlad berättelse, saknar en bild av var de vill ta oss, saknar en vision.

Det tycks nästan som att S, i sin iver att locka tillbaka de breda väljargrupper som Moderaternas visioner lockade för snart sex år sedan, är de enda som tog Reinfeldts ”varning för visioner” på allvar. De tycks åtminstone ha accepterat den i efterhand, som allt annat.