Hanna Fridén: "Facebook ljuger om mobbning och yttrandefrihet"

Häromveckan intervjuade Dagens Nyheter Thomas Myrup Kristensen, policychef för Facebook i de nordiska länderna, angående hur de hanterar mobbning och trakasserier.

Hans ord löd att de flesta inte mobbas, att de strävar efter yttrandefrihet och att användarna själva ska reglera materialet. Jag som arbetar mot nätmobbning och trakasserier såg väldigt skeptiskt på detta uttalande och har sen dess lagt tid på att kontrollera huruvida detta uttalande om att användarnas makt att reglera materialet verkligen stämmer.

Sedan en tid tillbaks har Facebook ändrat sin rapporteringsfunktion. I nuläget kan du enbart rapportera material som stötande om det är du eller någon du känner på bilden, inte kränkningar av främlingar. Då det krävs många anmälningar för att Facebook ska granska material är det med andra ord svårt om du är utstött eller har få vänner. Inte konstigt att man kan påstå att andelen människor som mobbas är låg när människor inte har möjlighet att rapportera det.

Låt oss ta ett exempel. Det finns en populär tråd på Facebook med en överviktig, afroamerikansk kvinna. Hon har tagit en bild på sig själv där hon bär ett nattlinne. Hon känner sig fin! Det tycker dock inte fler än 113.000 individer som valt att gilla en hånfull print screen av henne, eller de dryga 2000 individer som valt att sprida bilden vidare med ord om hur tjock, ful och äcklig hon är, och hur kvinnor som hon borde förstå att skyla sig.

Om en bild delas och gillas av så många – Lycka till med att få bort den.

Människor som vill bidra till hån och kränkning av denna kvinna kan göra det hur mycket de än vill, men de som är emot det kan inte rapportera det om de inte känner henne personligen. Om du har 2 000 vänner på Facebook som jag har är det ingen fara men för många privatpersoner kan det vara helt hopplöst.

Samtidigt, en svensk journalist la upp en bild och en länk till en granskning hon gjort av en profil på TV3. Hon hade granskat företaget han driver och skrivit en kritisk artikel. Detta material plockades omgående bort från Facebook, hennes konto stängdes ner i 24 timmar och när hon kunde logga in igen hade hon fått en varning från Facebook som löd att hennes konto skulle stängas av permanent om hon delade bilden och länken igen.

Människor upprördes över detta och Facebooks uppenbara censur, därför började samma artikel spridas av hundratals människor. Detta var menat som en aktion i att stödja yttrandefriheten och människor antog att om de bara är tillräckligt många, ja, vad kan då Facebook göra åt det? Givetvis kunde Facebook göra något även åt det.

Skillnaden mellan den hånade kvinnan och den granskade TV3-profilen - vad var den?

Kvinnan på bilden hade varken företag eller tusentals fans i ryggen, till skillnad från profilen som kunde utöva påtryckningar på Facebook. Därför sprids en bild på henne fortfarande bland tusentals användare som hånar henne friskt, samtidigt som en offentlig person kan censurera kritik av deras företagsverksamhet utan minsta lilla problem.

Jag undrar Facebook, hur går detta ihop med att man påstår att man låter användare reglera materialet, eller för den delen yttrandefrihet? För mig är det väldigt uppenbart att detta inte rör sig om ett demokratiskt system bland användarna, utan snarare en rent ekonomisk fråga. Man vill inte riskera att förlora annonsörer och det kostar dessutom pengar att ha personal som granskar de stora mängder anmälningar som kommer in varje dag.

Det finns andra företag som förlitar sig på att medlemmar ska reglera materialet, som exempelvis Youtube. Deras system är inte felfritt, men på Youtube kan du i alla fall rapportera alla filmer och kommentarer oavsett vem du är. Så länge inte Facebook öppnar upp den här möjligheten, samt börjar värdera alla individers yttrandefrihet lika, så har jag extremt svårt att köpa att Facebook skulle ha något som helst intresse att stå för dessa ideal. Det är bara pengarna som snackar, ingen demokrati, ingen yttrandefrihet .

Men det låter väl vackert att påstå det i en tidningsartikel.