Sonja: "Låt inte kataloghemmen tränga ut Lassgårds grymtande"
KRÖNIKA. Sonja Abrahamsson om hur svenska folkets hem förändrats i teve och film.
Sonja Abrahamsson är 26 år gammal, bor i Kungälv och har två barn.
Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se, twittrar som hejsonja, gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Persbrandts penis dinglar fritt bredvid en halvplockad vinbärsbuske. Stefan Sauk sitter naken på ett fönsterbräde och röker. Han skrevar ogenerat och är fjärran med sina glasartade ögon mitt i ansiktet. Marie Bonnevie vaknar utan kläder i skitiga lakan, osminkad och grå i skenet från oväder. Det svartmögliga duschdraperiet fladdrar i tvärdraget medan Jonas Karlsson duschar. Rolf Lassgård hostar slem, och han har nyss haft sex med en trött prostituerad utan att veta det själv.
Jag har alltid älskat svenska filmers förmåga att strunta i tillrättalägganden. Hur smutsen blottläggs, disken ligger i högar och nakna kroppar visas utan att vara minsta sensuella.
Hade liknande miljöporträtt använts i amerikanska filmer hade de använts för att framhäva den typ av människa som matar grisar med människofoster, men så gör inte vi. Så här bor vanliga människor i svensk film och det enda som kan vara svårt att stå ut med är det genomsyrande svårmodet som filmerna brukar genomsyras av och hur ett ensligt valthorn ibland tycks kunna utgöra en hel svensk produktions musikbudget.
Men håller tiderna på att förändras? Jag tänkte på det när en vän visade mig sin blogg folkhem. Jag tror att det kan ha börjat med Solsidan. Där byttes de ärvda dukarna från farmor ut till polerade ytor inredda med exaktheten hos ett OCD-fall.
Ut med porslinselefanter som bär blomster på ryggen och in med en sten som det står carpe diem på. Samma stil är genomgående i humorserien ”Högklackat”. Där är det feta kök med kökslådor som rör sig in och ut ljudlöst, spegelblanka spisar och fläktar i borstat stål.
Jag undrar vad denna förändring av teves inredning betyder. Jag undrar om det är ett tecken i tiden, en symbol för att vi håller på att förändras, eller om vi kommer att förändras för att vi ser katalogshem på teve. Och jag tänker okej, de har tagit skokaoset i hallen. Och okej, de har berövat oss på hörnskåpet i furu som fungerade som avdumpningsmöbel.
Men ta inte Rolf Lassgårds grymtande, Helena Bergströms snörvlande, ta inte ifrån oss hur karaktärerna slänger upp täcket på morgonen medan brösten hänger ned i deras orakade armhålor.
Ta deras hem, lägg dem tillrätta och skura dem rena. Men snälla, låt människorna förbli oborstade.
