Sonja: "Har ätstörningarna blivit ett normaltillstånd?"
KRÖNIKA. Sonja Abrahamsson om ätstörningar och kritiken hon fick från läsare när hon bloggat om ämnet.
Sonja Abrahamsson är 26 år gammal, bor i Kungälv och har två barn.
Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se, twittrar som hejsonja, gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Ätstörningar är ett så himla tråkigt ämne. Ätstörningar handlar om att inte kunna ha en sund relation till mat, det handlar om att behandla sig själv destruktivt och det handlar om en känsla att vara otillräcklig. Väldigt tråkigt som sagt. Men jag har tänkt mycket på det där, hur ätstörda människor är, ofta utan att ens verka förstå det själva.
En gång råkade jag snubbla in på en blogg skriven av en fruktansvärt ätstörd person. Hela bloggen fullständigt dröp av hennes osunda syn på sig själv, sitt liv och sin kropp. Bloggen kallade sig typ ”träning mot ett sundare liv” men allt den egentligen handlade om var hur hon förebrådde sig själv för att hon inte orkat träna ordentligt. Och så bilder på sig själv såklart, samtidigt som det pratades om målvikter. ”Här är jag för tre år sen, då hade jag min målvikt, dit ska jag igen!”.
"Hon satt och gick igenom olika typer av lönnfeta människor"
Inte nog med att personen som skrev bloggen var extremt kritisk mot sig själv, hon var kritisk mot alla andra också. Hon satt och gick igenom olika typer av lönnfeta människor, hur vissa är lönnfeta fastän deras barn är flera år gamla och de absolut inte har något att skylla på längre, och hur många täcker över fläskveck med oversize-kläder. Helt besatt var hon att kolla in andra människors fläsk, det var smärtsamt att behöva se. Det var sjukt. Hela familjen var inblandad i den här livsstilen också.
En ”rolig liten grej” som hon skrev om var till exempel när hennes man satt barbiedockor bredvid chokladbollarna i kylskåpet för att påminna henne om att hålla igen. Barbiedockor? Bredvid chokladbollarna i kylskåpet? Och det är ”gulligt och roligt” gjort av mannen? Inte på gränsen till psykopatiskt och som hämtat från en skräckfilm? Nänä.
"Fick massor av kritik från hennes läsare"
Jag skrev om bloggen i min egna blogg, om hur jag såg på den, och jag fick massor av kritik från hennes läsare. De skrev att hon är en person som de kunde känna igen sig i, att hon inte alls var ätstörd, att den innehöll massvis av hälsosam självdistans och härlig humor. Humor, ja, det kan jag väl hålla med om. Men är självdistans verkligen hälsosam när man använder distansen till att peta på sig själv med en pinne för att se hur fläskig och lat man är för det mesta?
Reaktionerna fick mig också att undra om ätstörningarna har gått och blivit ett normaltillstånd.
