Sonja: "Att bli avtvingad sina kläder är ett övergrepp"
KRÖNIKA. Sonja Abrahamsson om ett samhällsklimat där alla ska vara stolta över sin kropp - och därför visa upp den.
Sonja Abrahamsson är 26 år gammal, bor i Kungälv och har två barn.
Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se, twittrar som hejsonja, gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Man ska visa sin kropp. Visar man inte sin kropp, så gömmer man den, och det betyder att man skäms. Och kroppen ska man inte skämmas över. Fram med den bara. Varför har du baddräkt? Du som är så fin! På med bikinin! Alla har rätt att vara halvnäck, vet du inte det? Klä av dig nu för helvete. Fattar du trögt, eller... skäms du?
Att bli avtvingad sina kläder är ett övergrepp. En person som tvingar dig att ta på dig en bikini för att sedan fota dig kallas för förövare. De är brottslingar. De måste betala böter, de sätts i fängelse, man tittar snett på dem, man tycker att de är lite dumma i huvet och man skyddar sina barn så gott man kan från deras närhet.
Men ett samhällsklimat som ber dig att slänga kläderna, som säger till dig att du ”är jättefin” och att det "vore jättesynd om du skylde dig” är inte mer brottsligt än att det regnar på midsommar. Det öser över oss; Klä av dig, klä av dig. Skäms inte. Du är fin som du är. Inse ditt rätta värde och visa hur bra du är, så länge som du gör det med din kropp i alla fall!
Och hur många är det inte som gör det? Kändisar, mammor, systrar, yrkesaktiva framgångsrika chefer för inkomstdrivande företag. De kastar kläderna och låter sig fotas för att visa att de faktiskt duger. De till och med tycker att det känns bra. ”Jag skäms inte” säger de, som att det är det slutgiltiga beviset på skam som de slängt åt sidan. Som att de nu strålar av sin sanna potential och att alla nu kan se hur bra de är på vad de gör.
”Jag är mamma och jag älskar mina hängpattar”. ”Jag är en 45-årig kändis som är vän med mina celluliter”, ”jag är elitidrottare och jag är mest stolt över mina bröst”.
De märker det inte ens. De märker inte hur de tar ord som från en snuskig amatörfotograf som lurar i en sunkig etta med heltäckningsmatta, en person som bara är intresserad av något vackert att titta på, och lägger det i sina egna munnar. De märker inte hur de smickrande formulerar sig själva till små munsbitar vars kroppar bara måste visas upp för annars skulle ju världen tydligen gå miste om något viktigt. De tycks inte ens se skogen av män som fortfarande har kläderna på sig.
