Hanna Fridén: "Newsmill måste härma den svenska bloggosfären"

I dag avslöjades det av Resumé att PM Nilsson lämnar Newsmill. Det befarades av Resumé och många andra att vara sista dödstöten för sajten. Detta dementerades sedan av Newsmill själva.

Men jag tycker inte att spekulationerna var konstiga – Det var min egna, spontanta reaktion med med tanke på hur Newsmill utvecklats under åren och vilket förlustföretag det blivit. Newsmill startades som ett fantastiskt engagemang år 2008 och fyllde en lucka mellan tidnings- och bloggvärlden som var väl behövligt. Ett rum på internet för folk att uttrycka sina åsikter och kunskap i ett forum liknande tidningsvärlden. Alla vill inte ha bloggar, och bloggens språk skiljer sig markant från tidningsvärldens, Newsmill var alltså ett gott initiativ i yttrandefrihetens och demokratins anda.

Men tyvärr fylldes sajten efter en period av väldigt liktänkande extremister. Något som bekant dödar annonsintäkter och ett bredare engagemang för sajten. Vill man ha annonsintäkter så måste man ha ett bredare utbud, samt, om man ska ha ett utbud alls så är invandrar- och kvinnohatande extremister förmodligen det minst lönsamma där ute, då inga företag vill synas i samband med det.

När Newsmill startades var åsikterna om sajten väldigt delade. En del tyckte att det var fjanterier, mestadels från gammelmedias håll. Andra tyckte, som jag, att det fyllde en lucka. Jag var inte odelat positiv dock efter alla mina år på internet, utan jag var ytterst skeptisk till om man verkligen skulle få konceptet att fungera och kunna locka en bredd av olika skribenter. I min erfaranhet är det tyvärr nämligen så att nästan alla initiativ som går ut på att man släpper alla tyglar – det resulterar oftast i att den grupp i samhället som känner att deras åsikter accepteras minst, syns minst i medier och så vidare oftast överbelamrar de fria sajterna, vilket i sin tur skrämmer bort andra skribenter som inte vill associeras med samma åsikter. Det här händer nästan alltid.

Men snart blev jag nästan helt positiv, för arbetet Newsmill lade ner på att få in en blandning var imponerande. De hörde av sig till en stor bredd, de erbjöd dessutom en del skribenter att skriva för betalning. Inte regelbundna uppdrag, men som ett försök att locka skribenternas läsare att komma till sajten och överväga att själva starta ett konto. Det är relativt sällan det läggs en budget på saker av dessa ting när en sajt som Newsmill startas och det var helt rätt. Jag var en av dem som erbjöds en blygsam penning. Tyvärr tackade jag nej på grund av att jag redan hade mycket jobb och inte prioriterade uppdrag av den sorten, något jag tycker är synd i dag.

När jag tänker på Newsmill och hur det gått genom åren, ett intiativ som faktiskt höll förvånansvärt länge tack vare dess fantastiska redaktion som består i stort av hårt arbetande eldsjälar som arbetar hårt för att visa upp en bredd. De arbetar fortfarande hårt för det, och det synd att Newsmill när man går förbi förstasidan främst ser en sorts krönikor. Att Newsmill rykte också är så dåligt på grund av det vilket gör arbetet ännu mer svårt.

Jag vill att det ska kunna fungera, jag tycker till om med att de jag ser som galna extremister ska få rum att uttrycka sig oavsett hur mycket jag gnisslar mina tänder i ilska när jag läser deras texter som jag oftast finner galna, ogrundade och hatiska. Mer som en offentlig spypåse än ett försök att väcka tankar och engagemang. Jag hatar dem, men de ska också få finnas.

En ljusglimt i frågan som ändå säger mig att Newsmill eller liknande engagemang faktiskt kan fungera är Sveriges väldigt unika bloggosfär. Om vi ser till bredden så skiljer den sig inte jämfört med internationella forum, både i Sverige och utomlands existerar alla former av bloggar. Det som är unikt med Sveriges bloggosfär är andelen individer sett till vår befolkning som bloggar, hur blandade bloggarna är till skillnad från internationella som oftast är strikt ämnesinriktade. Men det mest fantastiska är hur den fungerar och hur människor kommunicerar med varandra genom bloggosfären. Ena stunden sitter folk och diskuterar med folk med samma åsikter som de själva, men nästa sitter de och diskuterar med människor de aldrig skulle ha träffat, de länkar varandra, pratar med varandra, läser varandras perspektiv. Oftast kritiskt, men med förvånansvärt god ton jämförelsevis. Detta är helt olikt forum som Twitter, Facebook, Flashback och så vidare där vi i stort enbart kommunicerar med folk som redan tycker som vi, och undantagen består mestadels av sjukt sura och fientliga bråk. Det är något unikt som jag aldrig sett i samma skala under alla mina år på internet.

Jag vill att initiativ som Newsmill ska kunna fungera utan att de inblandade ska behöva jaga och bränna ut sig i arbetet för att skapa en bredd. Det är extremt svårt, men jag tror att man, om man ska lyckas måste titta på var andra siter har misslyckats och se på vår unika, svenska bloggosfär. Vad är det som gör att just den fungerar när allt annat där tyglarna släpps fria resulterar i att bara en liten, smal grupp tar över? Vi har något unikt här som vi kan lära oss mycket av, för i vilka andra forum ser vi radikalfeminister hålla god ton med antifeminister? I vilka andra forum ser vi folk i modebranschen intressera sig för samhällsfrågor? I vilka andra forum ser vi högerliberaler och vänstern hålla en god ton medan man kommunicerar ut sina åsikter till varandra? Det är rätt fantastiskt och detta har skapats utan att någon kom in och reglerade hur saker ska se ut. Om vi kan förstå varför det fungerar så har vi något otroligt här.