Twitterfritt på fest
Sonja Abrahamsson om smartphoneförbud när man går på fest. "Vi har börjat tröttna på att folk sitter med näsan i telefonen när det finns annat att se".
Sonja Abrahamsson är 26 år gammal, bor i Kungälv och har två barn. Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se , twittrar som hejsonja och gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Du anländer till festen. När du har tagit av dig jackan och slängt den i en hög på golvet under den överfyllda hatthyllan kommer värdinnan fram till dig med en flätad korg i sina händer. Korgen är fylld med senaste årens uppsjö av smartphones.
”Och nu vill jag att du ska vara så vänlig att lägga din telefon här”, säger hon. Hennes ögon är mörka, men fyllda av kärlek. Så därför gör du som hon säger, även fast du är skeptisk. ”Twitterfritt i kväll” tillägger hon, och du är välkommen in för att njuta av festens alla frukter.
Du kanske tror att den här scenen är hämtad från ett bakåtsträvande antroposofiskt kollektiv som inte gillar kommunikation, men det är så här verkligheten har börjat se ut för fler och fler festare i landet. Twitter är inte längre önskvärt att ha på festen enligt många, och detta är tankar som även ärkehipsters har börjat sympatisera med.
”Ljugarbänkarna är borta. Vi behöver inte ens vara närvarande längre för allt går att hitta ett klick bort” skriver Anna Wester, som längtar efter det mystiska, det hemliga och det svårtillgängliga.
Denna längtan bort från det allmänna och in till exklusiva får mig att tänka på en dokumentär som jag såg om frimurarrörelsen för ett tag sen. ”Det är inget fel med hemligheter” säger en snubbe, samtidigt som han stirrar allvarligt in i kameran och lever ut definitionen av mystik, men inte utan att ge en stark förnimmelse av förstoppning.
Jag tror inte att stängda dörrar och hemlighetsmakeri är vad vi vill ha. Jag tror inte att det är sociala mediers öppna ridåer som vi är trötta på. Tror man det, så tror jag att man har missuppfattat läget rejält. Jag tror att det är så enkelt att vi har börjat tröttna på att folk sitter med näsan i telefonen när det finns annat att se. Jag ser inte en önskan om twitterförbud på festen som ett tecken på att vi vill återgå till slutna grupper, mystik och en ökning av lösa ryktesspridningar. Jag tror att vi helt enkelt har börjat göra oss redo för nästa steg av öppenhet, och det är öppenhet mot den direkta miljön omkring oss; grannar, medpassagerare på bussen och folk vi möter utanför affären. Och den här utvecklingen tror jag inte att flätade korgar kommer att stoppa.
