"Invandrare framställs som arbetsskygga"

Regeringen löser samhällsproblem genom att skilja på människor utifrån deras förutsättningar, två exempel på detta är jobbpolitiken för flyktingar och avdragsrätten för läxhjälp hemma. 

Det första är integrationsminister Erik Ullenhags åtgärder för att få flyktingar i arbete. Problemet med att det dröjer innan flyktingar kommer in på arbetsmarknaden finns och behöver lösas. Men när lösningen är hårdare krav och att flyktingar ska vara beredda att flytta till det jobb de blir erbjudna, framställs det som att invandrare inte vill ha jobb eller brukar tacka nej till de möjligheter de får. Problemet ligger väl snarare i att det finns en diskriminering på arbetsmarknaden som gör att invandrare har svårare att få jobb, inte att de konsekvent tackar nej till erbjudanden?

Det andra är när rut-avdraget även ska gälla för läxhjälp. Tomas Tobé, moderat ordförande i utbildningsutskottet uttrycker det som att det finns många familjer som verkligen vill ge det bästa stödet till sina barn. Om problemet är att eleverna inte klarar målen i skolan, varför är då lösningen att föräldrarna ska få avdrag för att betala för barnets läxhjälp?

Föräldrar med sämre inkomster kommer inte att kunna erbjuda detta stöd och elever som redan har det svårt att få läxhjälp hemma på grund av sina föräldrars utbildningsnivå, kommer att halka efter ytterligare. Lösningen borde väl snarare vara att satsa pengarna på skolan – inte på subventioner för att vissa föräldrar ska kunna betala för sina barns läxhjälp, medan andra elever fortsätter att halka efter?