"Sluta skita ner Frillesås, SD"

- 05/09/2012, 14:26
Alex Bengtsson.

Alex Bengtsson.

EXPO

Alex Bengtsson skriver om sin hemstad och att Sverigedemokraterna i Kungsbacka spridit ett grovt främlingsfientligt flygblad där de försöker splittra det Frillesås.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I början av januari 1997 gjorde jag den längsta resan i mitt liv. Det kändes så i alla fall. Jag hade klivit på buss 732 och åkt de dryga sju kilometerna till Frillesås. Det var i sexan. Efter ständiga bråk och slagsmål på Åsaskolan hade jag beslutat mig för att det var dags att byta skola. I Frillesås som ligger längst ner i Kungsbacka kommun i norra Halland skulle jag börja om på nytt. Jag var trött på att skämmas över att min pappa var fiskare, att jag inte hade dyra märkeskläder och för att jag hade centimetertjocka glasögon.

Även om Frillesås och Åsa ligger geografiskt nära varandra är det sociala avståndet samhällena emellan relativt stort. Det går generationer tillbaka i tiden. Vida kända är de stora slagsmål som brakade loss mellan byarna förr i världen. Men rivaliteten fanns kvar. Det kunde därför tyckas vara vansinne att ett mobboffer i tolvårsåldern från Åsa skulle börja på just Frillesåsskolan. Och det fanns det som hade andra förslag.

Lärare på min gamla skola tyckte att jag skulle byta till någon kulturklass inne i Kungsbacka. Jag förstod inte varför. Jag var mest intresserad av friidrott och skidor. Min dröm på den tiden var att bli den första hallänningen i det svenska skidlandslaget. Och Frillesås låg närmre klubben som jag tävlade förs klubbstuga. Jag kände dessutom ett par av eleverna på Frillesåsskolan lite grann. Och så bodde farmor uppe på berget strax söder om Frillesås.

Men jag var ändå skitnervös när jag klev in i kapprummet på Frillesåsskolan. En nervositet som skulle visa sig vara obefogad. För i Frillesås fick jag vara den jag ville vara. Och snart insåg jag att det inte var något fel alls med att ha en pappa som yrkesfiskare. Det var inget konstigt om man inte gick runt i svindyra Auqa lemone-tröjor. Till och med mina centimetertjocka glasögon var okej. Det tog inte lång tid innan jag kände en tillhörighet som jag inte känt tidigare. Gemenskapen med alla mina nyfunna vänner lade grunden på många sätt till den 28-åring som i skrivande stund sitter och snusar Göteborgs Rapé framför en laptop i Stockholm.

Frillesås blev mitt hem och är fortfarande mitt hem. Det är i detta lilla västkustsamhälle som jag helst vill leva merparten av mitt liv. Och det är med denna historia i bagaget som jag blir oerhört ledsen över att Sverigedemokraterna i Kungsbacka spridit ett grovt främlingsfientligt flygblad där de försöker splittra det fantastiska Frillesås. Det är nämligen aktuellt att det ska startas ett hem för ensamkommande flyktingbarn i Frillesås. Sex stycken tonåringar ska på bo det eventuella boendet. I Sverigedemokraternas flygblad framställer partiet dessa ungdomar som roten till kriminalitet och andra samhällsproblem. Som tur är det många ”frillesäsingar” (ja, vi kallas så) som har reagerat och blivit förbannade på SD:s flygblad.

Det gör mig stolt över att vara ”frillesäsing” och jag hoppas verkligen att de sex ungdomarna som kanske kommer till Frillesås, som har gjort en betydligt längre resa än vad jag gjorde, får ett minst lika välkomnande bemötande som jag fick. Det ska inte några ljusskygga sverigedemokrater inne från Kungsbacka få förstöra.