"I mina ögon är den här barnboken vidrig"

I natt drömde jag en mardröm. Den handlade om en barnbok där en kvinna hade bortrövats av några män, slängts ner i en fängelsehåla med bakbunda armar. När hon befriats från fängelsehålan av några duktiga detektiver så kom det fram att det var hennes man som gjort det hela. Ni ser, hon var en känd artist och fokuserade för mycket på karriären enligt honom. Han kände sig bortglömd och gjorde det för att kunna känna att hon verkligen var hans.

Sedan vaknade jag på morgonen och kom ihåg: Nej, detta är inte en mardröm. Den här boken finns på riktigt. Den heter Schlagermysteriet och är en del av en populär barnboksserie kallad för Cirkusdeckarna. Jag fick reda på den tack vare Minnia Gyll som kritiserade den i hennes blogg Föräldrablogen.

Det slutar inte med det äckliga konceptet om en man som inte klarar av att hans hustru har en karriär. Det blir betydligt mycket värre än så. Man kan tänka sig att kvinnan i boken som blev bortrövad skulle bli arg på mannen, ta ut skillsmässa och förhoppningsvis även polisanmäla de som gjorde detta mot henne.

Men icke. I boken blir hon lycklig när hon får reda på det. Hon tycker att hennes man gjorde rätt och att det dessutom tydligen var väldigt romantiskt. Hon blir lycklig för att hennes man berövat henne hennes frihet, och hon bestämmer sig för att hon fortsättningsvis ska vara en mycket bättre hustru för honom. De lyckliga slutet är alltså en kvinna som "lärt sig sin plats" efter att mannen satt ner foten och tydligt visat upp att han bestämmer, att han äger henne, och att han kan göra vad sjutton han vill med henne. Och det, det ska hon bara vara lycklig över.

Det här är som sagt en del i en populär barnboksserie vid namn Cirkusdeckarna. Jag har inte läst dem själv, men jag har förstått att bokserien är mycket populär bland Sveriges barnfamiljer. Jag undrar, hur kan de här ha passerat förbi utan kritik? Det här är samma sjuka propaganda vi ser i de mest sexistiska forumen på Flashback. Från män som hatar att kvinnor har självständighet, och som propagerar för att kvinnor ska vara precis som denna kvinna.

I mina ögon är den här boken vidrig. Den uppmuntrar att kvinnor är människor utan rättigheter, att män får göra precis vad de vill mot kvinnor och att kvinnor egentligen älskar det. Det är sjukt att sånt här släpps till våra barn i Sverige för den typen av propaganda ska inte finnas bland våra barnböcker.

Men ändock har den publicerats och lästs av människor utan reaktioner. Samtidigt kommer jag ihåg hur mycket rabalder det blir varje gång en bok med ett jämställdhetsbudskap släpps. Så många krönikörer, bloggare och andra offentliga personer blir extremt upprörda på dessa jämställdshetsböcker, för de tycker att de hjärntvättar våra barn i den queerfeministiska andan och att de gör våra barn förvirrade vad gäller kön, och att det kommer leda till stort trauma i deras liv.

Jag hoppas det enbart handlar om att det kanske inte är så många som läst just denna bok. Att det bara är en händelse. Men jag har svårt att se det, för det är mycket av den litteratur vi släpper till vår barn som, även om budskapet inte är lika grovt, ändå går i samma ton. Jag har svårt att relatera till dem som ser detta som neutralt, för i min värld är det sjukt. I min värld fungerar det inte så att kvinnorna styrs av männen, att de är ständiga förlorare inför en manlig makt. I min värld så är vi jämlikar. Men uppenbarligen är detta ett rätt sjukt budskap för somliga. Så pass sjukt att de gärna, utan någon som helst problematik, läser en romantiskt liten godnattsaga där kvinnan äntligen insett sin plats under sin man.

Författaren själv skrev boken tidigt i sin karriär och har ändrat sin syn på den här saken. Har bett om ursäkt till de som läst den och kritiserat den, och uttalat att boken, om den trycks om, skulle behöva redigeras. Det är bra att förtfattaren gått ut och sagt det: Men jag måste fortfarande ställa frågan: Hur kan såna här böcker få tryckas, säljas och sedan bli upplästa för våra barn utan att folk reagerar? Jag har läst en bok med liknande tema i mitt liv och det var en vuxenbok, en äcklig skräckhistoria om en psykopat. Betydligt fler grafiska detaljer givetvis, men även om den boken hade fler äckliga detaljer så blir jag mer upprörd av det här, för den boken försökte inte framställa berövandet som något fantastiskt.