"Hemlöshet är inte en av mina hjärtefrågor"
Om man ska tro den bild av engagemang som ofta sprids är unga oengagerade och att få människor att bry sig om någon annan än sig själv är nästintill omöjligt. Men verkligheten ser annorlunda ut, menar Seher Yilmaz.
Seher tar nu steget över från att blogga på Nyheter24 till att skriva krönikor. Hon har bland annat varit arbetande ordförande för Sveriges elevråds centralorganisation - SECO och förbundsstyrelseledamot i Grön Ungdom.
Från januari 2010 till slutet av 2011 var Seher ordförande för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer, samarbetsorganisationen för ett 80-tal nationella ungdomsorganisationer i Sverige. I dag är hon är ansvarig för Public Affairs på fackförbundet Unionen.
Sedan början av 2012 har jag ingetideellt uppdrag och funderar nästan dagligen på var jag ska tavägen med mitt engagemang. I söndags när Soppkök Stockholmanordnades var jag med och hjälpte till. Under de få timmar som jagvar med, kom jag att tänka på två saker om det ideellaengagemanget i Sverige i stort.
Den första iakttagelsen var vilka somsamlades för att lägga några timmar av sin helg för en god sak.De absolut flesta av oss som var där var unga människor. Tillskillnad från den bild som ofta ges i media, är unga i Sverigeväldigt engagerade. Vi är faktiskt den näst mest engageradegruppen i befolkningen. De som engagerar sig mest är medelåldersmän, vilket nog till stora delar beror på att de har kunskapernaoch resurserna att engagera sig ideellt. Men unga ligger inte långtefter och drar sitt strå till stacken genom att engagera sigalltifrån partipolitiken till enfrågerörelser.
Det andra jag tänkte på var hur detkom sig att jag överhuvudtaget deltog under soppköket. Jag hadealdrig fått för mig att vakna tidigt en söndag för att ordnanågot för hemlösa om det inte vore för att jag fick en direktfråga om jag inte skulle haka på. För även om hemlöshetsfråganär otroligt viktig, är det ärligt talat inte en av minahjärtefrågor. Det har visat sig att ungefär en fjärdedel av denvuxna befolkningen aldrig har arbetet ideellt. En tredjedel av demmenar att de inte gjort det för att de aldrig har fått frågan omatt göra det. Inte så konstigt då kanske att det är medelåldersmän som engagerar sig mest? De har ju ett nätverk av människor somkan dra med dem till möten, klubbträffar och studiecirklar.
Söndagens timmar var väldigt lärorikaoch medan jag funderar på vad jag ska lägga mina ideella timmar påi framtiden, känns vetskapen om ungas höga engagemang och hur litesom egentligen krävs för att få någon engagerad, väldigtbetryggande och fin.
