Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

De som inte bryr sig

Milad Mohammadi.
1 av 1

Milad Mohammadi.

Nyheter24

Krönika. Milad Mohammadi | 27/09/2012 09:16

Milad Mohammadi tyckar att svenskar inte bryr sig om folk som har det sämre.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Så här funkar det, Sverige. Få av oss svenskar bryr oss om svenskar med keffa förutsättningar i livet som gör att de hamnar i utanförskap. Eller, vänta. Det blågula folket bryr sig – typ – men bryr sig inte tillräckligt för att agera och förändra. Det som är mest synd? Att vi måste sätta en prislapp på vad samhällsproblem personligen kostar för oss som i skrivande stund lever ett bekvämt liv – för att vi ska bry oss en gnutta och göra något åt det. Annars blundar vi medvetet. Men trots detta bryr vi oss inte tillräckligt. Vi fortsätter som vanligt. Utanförskapet växer utan tvekan.

Alla borde veta nedan. Allmänbildning för oss blågula: Det kostar oss mer att inte bry sig om människor som har det sämre än att bry sig om människor som har det sämre. Vad menar jag? Jag menar att människor som hamnar i alla former av utanförskap och utsatthet – missbruk, arbetslöshet, kriminalitet, hemlöshet, sjukskrivning, psykisk ohälsa och så vidare – kostar Sverige en massa pengar. Det är vi som är Sverige. Mycket, mycket pengar. Skattepengar.

Evidensbaserad statistik:Nationalekonomen Ingvar Nilsson skrev år 2008 en uträkning om socioekonomiska bokslut. Om 110 000 barn föds varje århamnar 13 % av dessa i utanförskap. Den minsta siffran förkostnaden av ett livslångt utanförskap kan vara så låg som 15miljoner kronor per person. Det betyder att utanförskap kostarSverige ungefär den låga siffran 210 miljarder kronor per år. Påfem år lika mycket som Sveriges statsskuld.Tack för den.  

Exempel på kostnader? Böter,skadestånd, LVU, avgiftning, sjukskrivning, sjukhus, stöld,arbetsförmedling, försäkringskassa, polis, häkte, fängelse,rättsväsende, produktionsförluster i marknaden och så vidare.Slutsats: Krig kan kosta lika mycket. Men dessa är baramateriella kostnader. Exklusive mänskligt lidande. Just det,exklusive mänskligt lidande, mina damer och herrar (och hen).Tänk efter nu. Kan vi verkligen sätta en prislapp på en tidig död,lidande och anhörigas oro?

Lösningsfokus 1: Vad kostar det att i stället investera i dessa människors framtid? 

Lön för sociala verksamheter, fritidsgårdar och lärare som kan jobba förebyggande (ett antal 400 000 kr/år hit och dit). Alltså, en bråkdel av vad det kostar att i efterhand reparera dessa problem, kortsiktigt – i efterhand. Enkel och lönsam gatumatematik, Sverige. 

Här vill vi satsa på tidiga förebyggande insatser, riktat mot unga. Att satsa på ungdomar när de är som yngst leder till att de inte hamnar i en destruktiv livsstil, som ofta eskalerar och blir dyrare ju senare vi ingriper. En pytteliten stöld först, sedan en misshandel, senare narkotikainnehav och slutligen mord. En klassiker.

Lösningsfokus 2: Vad hade vi gjort om vi verkligen brydde oss?

Fler kommuner hade investerat i sociala investeringsfonder som kan finansiera långsiktiga och förebyggande lösningar.

Näringsliv och statsmaktens institutioner hade investerat i sociala verksamheter som har kompetens och hjärta för att jobba långsiktigt med dessa människor. 

Regeringens utgångspunkt och inflytandet för arbetet hade varit med de utsatta och de som dagligen arbetar med dessa frågor i centrum, i stället för att tvinga på en lösning uppifrån-och-ned. 

Vad händer med Sverige om vi gör detta?

Fler arbetsdugliga och kompetenta samhällsmedborgare som minskar välfärdsförluster (Kom igen nu, Välfärdssverige!) och ökar tillväxten (Kom igen nu, trendiga Sverige!).

Mindre marginalisering, segregation och utanförskap i alla dess former. En mänskligare och positiv syn på Sveriges befolkning som faktiska resurser i samhället.

Vad tycker vi, Sverige? 

Kan dessa prisuppgifter leda till att vi bryr oss? Eller ska vi fortsätta diskutera avskaffandet av hen på DN och Tintins existens på Stockholm Kulturhusets biblioteks barnavdelning? Dags att fucking vakna, tack.