Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Sverige är sämst på att representera ungdomar"

Milad Mohammadi.
1 av 1

Milad Mohammadi.

Nyheter24

Krönika. Milad Mohammadi | 04/10/2012 10:14

Milad Mohammadi tycker att det är fel personer, med fel kompetens och fel erfarenheter som bestämmer om ungdomars framtid.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Sedan januari månad har jag kämpat för unga människor i Sverige. På denna korta tid har jag märkt en stor sak som har gjort mig fett frustrerad. I princip alla ungdomsorganisationer och partier är riktigt sämst på att representera ungdomar. Detta såg jag ännu mer under Almedalsveckan när de flesta initiativ (trots att de var väldigt få) i ungdomspolitik och den trendiga frågan ungdomsarbetslöshet (som folk använder för att jaga politiska pluspoäng mer än att faktiskt förändra) var något jag skämdes för. Eller, vänta. Jag skämdes inte bara. Jag skämdes. 

Låt mig berätta för er om vad jag ser varje dag. Folk verkar inte fatta att om vi ska göra Sverige till en bättre plats för ungdomar, så måste vi utgå från ungdomarna när vi gör detta. Vi måste utgå från ungdomarna när det gäller idéstadiet, beslutsprocessen, förändringsprocessen och utvärderingen. ALLA STADIER I ALLA FRÅGOR. Ingen gör det i dag. Vi säger att vi lyssnar på ungdomar, men det verkar som att vårt ”lyssnande” är ett halvdant lyssnande som bara handlar om att kryssa för en ruta bara för att lura oss själva och alla andra. Vi snackar skit. Vi tar inte unga människors åsikter på allvar, ingen chans. Jag märker det varje dag när jag träffar ungdomar, folk som arbetar med ungdomar, beslutar om ungdomars framtid och driver ungdomsfrågor. 

De flesta vill väl, annars skulle man inte kämpa för unga. Men de flesta är helt åt helvete när det gäller metoden. Vi har blivit för bekväma och det är för få som utmanar strukturen.  Det är fel personer, med fel kompetens och fel erfarenheter som bestämmer om ungdomars framtid. Med fel tillvägagångssätt. Sverige försöker lösa problem uppifrån och ned, från vuxnas perspektiv, som utomstående, med väldigt lite verklighetsförankring. Jag träffar väldigt många unga regelbundet, men har aldrig träffat någon som ser upp till politiker som vill förbättra ungas ställning, vilket betyder att i princip alla beslutsfattare saknar legitimitet för målgruppen. 

Och vad är demokrati utan legitimitet?

Det är heller inte fel på ungdomars kunskaper. Alla som jobbar med denna målgrupp kan garantera att man regelbundet blir häpnad över deras kompetens och kreativitet. Bara vi vuxna erbjuder utbildning, verktyg inom självförtroende och självkänsla, agerar som närvarande förebilder och ger ungdomar ansvar i att påverka – så blir resultatet att ungdomarna gör fantastiska saker. Oavsett ålder, kompetens, socioekonomiska förutsättningar och så vidare. 

Gatumatematik som Sverige är sämst på. Det roliga med denna matematik är att det inte bara gäller ungdomspolitik – utan i princip alla politiska frågor. Men fortfarande försöker vi lösa alla samhällsproblem uppifrån och ned, utan att inkludera målgruppen i förändringsprocessen. Du gamla du fucking fria. I nuläget träffar vår nya ungdomsminister Nyamko Sabuni en hel del ungdomsråd runt om i Sverige (någon annan träffar, hon stannar kvar på kontoret). Detta är Utbildningsdepartementets metod för att få ungdomars perspektiv och åsikter. 

Problemet är att dessa ungdomar är typiskt sett bara personer av kategorin ”elevrådsrepresentanter i skolan”. Frågan är då om dessa representerar alla ungdomar när den största delen hamnar helt och hållet utanför diskussionen. Speciellt ungdomar som saknar stämpeln att vara duktiga, och många gånger lever i olika former av utanförskap. Bra där. 

Lösningsfokus: Hur kan vi göra detta bättre? Enkelt. I stället för att försöka kortsiktigt lösa trendiga frågor såsom ungdomsarbetslöshet kan vi tänka långsiktigt och strukturellt. Vi löser problemet genom att låta en heltäckande målgrupp av ungdomar få göra sin röst hörd – på allvar – och få mandat att påverka i exakt alla offentliga beslut som berör ungdomar. Klart. Ni kommer höra mig och mina 14–15-åriga krigare i Bredäng – BRD Goys – göra kaos i dessa frågor det närmaste året.