"Twitter är en mingelfest för journalister"

Låt oss prata om Twitter. Om media och Twitter. Det är dags att vi gör detta, då jag är lite trött på hur infekterad och ensidig diskussion och debatt har blivit i Sverige på grund av hur folk använder det. Själv är jag en periodare, ibland skriver jag mycket och ibland är jag knappt inne alls, inte sällan går det flera dagar innan jag loggar in. I dag loggade jag in, kollade runt, såg hur folk skojade om årets Nobelpristagare i litteratur, den kinesiska författaren Mo Yan. Många stavade om det till det kinesiska brädspelet Mojang. En del skojade om hur det blir "Yo man!" om man vänder på det. Andra satt och skrattade åt detta, och den andra sidan satt och kallade dem alla för rasister som drar såna skämt. Sedan skrev sjukt många krönikor och bloggposter om det.

Jag försökte bläddra ner sjukt långt för att hitta en enda sak skriven av mediapersoner jag känner i Sverige som inte rörde detta och jag fann absolut ingenting. Ingenting alls. Samma sak var det med Tintinböckerna. Samma sak var det när Swedish House Mafia fick pris. Vet ni vad? Jag tänker inte ens rada upp saker, det är nästan alltid samma sak. Följden av detta blir också nästan alltid att de krönikor som dyker upp i både tryckt- och internetmedia alla rör vad folk har diskuterat på Twitter.
Men det är inte så konstigt. Otroligt många journalister sitter hela dagarna och chattar på Twitter. Hela dagarna och oftast in sent på kvällen. Jag brukar undra, hur i helskotta har man då tid att ta in andra perspektiv och sköta sin research? Om så mycket av det man gör går ut på att snappa upp något på Twitter, möjligen googla ämnet eller be en person att skicka en länk?

Jag tyckte att Twitter var intressant i ett nyhetsperspektiv för några år sedan. Att det ökade möjligheten till kommunikation och upptäcka saker man annars skulle missa. Det finns många goda exempel på detta, och det var därför så många bestämde sig för att använda Twitter till vardags.
Jag tycker inte att det är så i dag, i alla fall inte i Sverige. I dag tycker jag, att såsom Twitter används, att det begränsar perspektiven och den information som journalister som använder Twitter mycket tar till sig. Det är ett bra verktyg, men den mångfalld som Twitter kan erbjuda försvinner kvickt när det används så som det gör. Twitter är inte en bra källa till information om man sitter och chattar hela dagarna och alla hoppar på samma vagn och skriver om samma saker men bara försöker hitta en ny sak att dissa en annan journalist för eller vinkla samma historia ytterligare ett varv till: Det är fortfarande samma historia, och väldigt få ämnen är så intressanta när 30-40 pers skriver om samma sak oavsett vilken lustig, snillrik vinkel man kan komma på. För att inte nämna: Det som mediasverige oftast tycker är sjukt kul att diskutera rör oftast inte gemene man i ryggen.

Det är inte en källa till information. Det är en mingelfest som pågår varje dag, från morgon till kväll, där man ryggdunkar eller snackar skit. Visst är det trevligt att kunna ägna hela sina arbetsdagar åt trevligt mingel, men vad gör det egentligen med Sveriges journalistik? Varför är det så många redaktioner som inte har problem med att deras redaktörer och redaktionschefer sitter och chattar och diskuterar där dag ut och dag in?

Internet är ett fantastiskt verktyg för spridning av information, nya perspektiv och lärdom. Men inte när man använder det sådär. Internet är stort, och man bör lära sig att det är en kombination av internets platser som leder till den här styrkan. Vill man hitta nya saker: Gå utanför kompiskretsen på Twitter, kolla på vad folk i övrigt intresseras av. Kolla vad andra skriver om och uppmärksammar, för dina bästisar i Stockholm och Göteborg vet faktiskt inte allting. De är grymma, såklart! Det tycker jag med. Men det är inte allt.

Och med handen på hjärtat, hur är det med ditt humör? Om du brukar sitta och använda Twitter hela dagarna? Känner du dig mer sur, känner du att du hamnar i konflikt oftare? Känner du att samtidigt som du kanske bygger nya broar, också bränner andra broar kvickare än förut? Att du är snabbare att välja bort människor och bära på ett agg längre? För så tycker jag att det ser ut. Kolla på de journalister som hamnar i mest mediabråk, hur mycket använder de Twitter?

Jag vill utmana mina kollegor som använder Twitter väldigt mycket: Ta en paus på en vecka. Diskutera inom andra forum med andra människor. Eller diskutera ingenting alls, låt det bara vara. Låt det bara vila. Ta in information från andra platser och låt bli att hamna i ett trivialt bråk om det som trendar på Twitter i Mediasverige. Jag lovar dig att du kommer känna dig mer avslappnad, att du lär dig mer, finner andra perspektiv och att ditt humör kommer att förbättras väsentligt.

Tack och lov så rör inte detta alla journalister i Sverige, men väldigt, väldigt många och jag tycker inte att det är bra för Svensk journalistik att så mycket vi skriver om baseras på vår lilla begränsade skvallerhörna.