I gårsläppte SCB rapporten ”På tal om kvinnor och män” sombeskriver de olika könens vardag. Resultaten gör mig orolig införmin framtid.
ISverige får män i högre utsträckning lön för sitt arbete.Kvinnor lägger nämligen 3,5 timmar på obetalt arbete varje dag,medan männen lägger 2,5 timmar. I styrelserummen är endast fyraprocent av ordförandena för börsnoterade bolag kvinnor. Av allakvinnor i aktiebolagsstyrelser är 61 procent av dem suppleanter.Männens del ligger på 21 procent. Det betyder att även omkvinnorna släpps in i styrelserummen, har de sällan rösträtt.Kvinnorna tar dessutom ut hela 76 procent av föräldrapenningdagarna.
Visstkrävs det politiska lösningar för att pappor ska ta ut flerföräldradagar och kvinnor ska komma in i styrelser, men vi självabehöver också vara en del av lösningen. Madeleine Albright, USA:sförsta kvinnliga utrikesminister, sade: ”Det finns en särskildplats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” och detligger något i det.
Kvinnoroch män agerar olika när det kommer till att tacka ja tillkarriärmöjligheter. Kvinnor ställer upp om de blir tillfrågade,män gör det på eget bevåg. Om vi ska nå ett jämställt samhällekrävs det att alla, både kvinnor och män, synliggör de kvinnorsom finns tillgängliga för uppdrag och anställningar. Då kan flerkänna sig efterfrågade och våga tacka ja till positioner som deförtjänar. Jag tror också att män som lyfter kvinnor kommer insevikten av att dela med sig av sin makt och att kvinnan är kapabeltill mer än att hämta barn och städa.
Närjag ska skaffa barn eller ta nästa steg i karriären hoppas jag attSverige ser annorlunda ut, därför behöver vi lyfta kvinnan. Dettagäller både män och kvinnor. För så som jag ser det, finns deten särskild plats i helvetet för människor som inte hjälperkvinnor.
