"Nytt år, ny ångest"
Med det nya året kommer också för min del förnyad ångest över att jag ännu en gång behöver ge mig ut på jakt efter en lägenhet att hyra. Givetvis i andrahand, något annat vore ju orealistisk.
Har bland annat varit arbetande ordförande för Sveriges elevråds centralorganisation - SECO och förbundsstyrelseledamot i Grön Ungdom.
Från januari 2010 till slutet av 2011 var Seher ordförande för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer, samarbetsorganisationen för ett 80-tal nationella ungdomsorganisationer i Sverige.
I dag är hon är ansvarig för Public Affairs på fackförbundet Unionen.
Följ Seher Yilmaz på twitter här.
Minångest grundar sig i ökad rasism och den ohållbarabostadspolitiken som förs.
Sympatiernaför Sverigedemokraterna växer. Siffror från i helgen visar attSverigedemokraterna står starka trots höstens skandaler. Detinnebär inte automatiskt att alla som skulle vilja rösta på dem ärrasister, men risken är att allt fler människor blir misstänksammamot invandrare. I det sammanhanget är inte mitt namn det optimalaför att skapa förtroende som framtida hyresgäst hos någon. Det ärju sedan tidigare känt att människor med invandrarnamn blirdiskriminerade på bostadsmarknaden. Det nya, lite kallare och merfrämlingsfientliga Sverige tror jag gör det hela ännu svårare.
Idet borgerliga Sverige försvinner möjligheten att hyra en bostadallt snabbare. I exempelvis Stockholm har över 80 00 hyresrätterförsvunnit de senaste 20 åren. I många stadsdelar existerar inteens allmännyttan längre. Det innebär ju inte automatiskt att detär fler som har råd att köpa sin bostad, framförallt inte närdet krävs 15 procent av insatsen för att ens få ett lån. Vi somär i behov av att hyra konkurrerar i stället om färrehyresbostäder. När färre personer får en förstahandslägenhet,tvingas väl fler ut på andrahandsmarknaden.
Jagförsöker vara optimistisk när jag tänker att jag snart behöveren bostad igen. Men med ökad främlingsfientlighet och en borgerligbostadspolitik kan jag inte göra annat än att bli stressad och fålite panik.
Fastjag kanske inte ska bli förvånad? Man kanske helt kallt ska räknamed bostadsångest som ung person med invandrarnamn och föräldrarfrån arbetarklassen i dagens Sverige?
