Det råder förvirring inom sexbrottslagstiftningen

Jag har aldrig förstått varför det i vår kultur är viktigare att skydda människor från att utsättas visuellt för den nakna kroppen, än att skydda individer från att sättas i situationer där bilder och filmer produceras på deras kropp som de inte uttryckt samtycke för.

För mig är det nämligen tydligt att detta baserar sig på en gammal, sexistisk kristen moral. En moral som i grunden handlar om att man måste skydda stackars oskuldsfulla individer från frestelsen som en naken kropp kan innebära, men att den som är objekt för den sexuella frestelsen har gjort något fel själv, och därför får skylla sig själv. 

Den här typen av sexlagstiftning är något vi i stort haft tidigare i vår historia, men något som vi stegvis arbetat oss ifrån. Men vad gäller just bilder och personen i fråga på bilderna, så har det funnits en otrolig ovilja från lagstiftares håll att gå ifrån den här moralen trots att så många fall genom åren uppdagas och människor i samhället upprörts över att du faktiskt får smygfota och smygfilma folk i sexuella situationer utan deras samtycke.

Det här för mig tyder på att vi har en grundläggande moralisk felaktighet i hur vi ser på den nakna kroppen och individens rättigheter. All sexbrottslagstiftning bör basera sig på att indivderna som deltar i en sexuell akt av något slag både är villiga, det får aldrig handla om att någon individ i en situation som sådan för skylla sig själv. Så långt är det enkelt, och jag tror att de flesta individer där ute tycker detsamma jag i detta.

Men frågan är, vad gäller vår sexbrottslagstiftning, vilka regler följer de här simpla ledorden? Det är tyvärr många som inte gör det, samtidigt som vi har regler inom vår sexbrottslagstiftning som följer en gammal moral där man böra skydda människors stackars ögon från den, tydligen, extremt farliga nakna kroppen. Det handlar inte om individers rättigheter vad gäller deras egen kropp, utan det handlar om rena moraliska värderingar skapade för att människor inte ska se på den nakna kroppen, inte se sex, inte nyttja pornografi, för som vi vet så ju detta så extremt smutsigt och förnedrande och inget gott kan ju komma sig av en sådan konsumtion.

I grund och botten så handlar vår lagstiftning om moral. Moraliska värderingar som samhället tillsammans anser är det rätta för att få ett samhälle att fungera. En del värderingar är detsamma som det varit sedan religion styrde våra länder. Mord, misshandel och stöld är tre goda exempel. I många fall har vi, tack vare vårt samhällets utveckling, gått ifrån gammal moral och skapat ny moral och riktlinjer för vad som är bäst. Idag kan du vara homosexuell, du kan ha utomäktenskapliga barn utan att fördrivas från din ort, din myndighet som kvinna baseras inte på huruvida du har en man i ditt liv eller ej.

Men inom sexbrottslagstiftningen lyder det fortfarande en förvirrning och splittring kring vad som egentligen är rätt och fel. Ena dagen kan vi tyckas moderna, men den andra känns det som att vi slängs tillbaks 100 år tillbaks i tiden. 

Jag hoppas och tror att vi i Sverige kan se över den splittrade moral vi har i detta avseende, och tänka på vad rättigheter i grund och botten bör handla om i ett modernt samhället.

Som tur är så håller lagen på att ses över vad gäller sexuella situationer där folk filmas eller fotas utan att de gett samtycke. Det gör mig glad, trots att jag är otroligt frustrerad över den tid det tagit. Men jag är inte nöjd om det slutar där, för vi måste se över de här lagarna än mer för det är allt för få av dem som faktiskt baserar sig på att människor bestämmer själva över sina kroppar och handlingar, och för många som baserar sig på ren och skär konservativ sexualmoral.