”I Sverige står man i kö ska du veta”
Tobias Billström ska leda Moderaternas arbetsgrupp för integrations- och migrationspolitik som vill minska invandringen och möjligheten att få asyl i Sverige. Jag kan inte se det på något annat sätt än att Moderaterna nu anpassar sig till Sverigedemokreternas främlingsfientliga politik.
Har bland annat varit arbetande ordförande för Sveriges elevråds centralorganisation - SECO och förbundsstyrelseledamot i Grön Ungdom.
Från januari 2010 till slutet av 2011 var Seher ordförande för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer, samarbetsorganisationen för ett 80-tal nationella ungdomsorganisationer i Sverige.
I dag är hon är ansvarig för Public Affairs på fackförbundet Unionen.
Följ Seher Yilmaz på twitter här.
När SD i valet år 2006 plötsligt blev ett reellt hot satt jag framför teven med tårar i ögonen och en klump i magen. Jag sms:ade min pappa som var utomlands om den fruktansvärda nyheten att partiet nästan kom in i riksdagen. När de fyra år senare tog sig över riksdagsspärren kunde jag inte förstå vad som hade hänt. Var jag och min familj plötsligt inte längre lika välkomna i det tidigare så välkomnande Sverige?
Några veckor efter valet pratade jag med min mamma och vi kom in på hur det kändes nu när SD satt i riksdagen. Det svar min mamma gav har etsat sig fast i min hjärna. Hon berättade att hon inte längre känner sig lika trygg när hon cyklar hem från jobbet om kvällarna. För henne var det en del av de förändringar hon kände av i Sverige.
Även jag märker av det nya Sverige. Plötsligt är det okej att, när jag råkat ställa mig fel i en kö på grund av ouppmärksamhet, vända sig mot mig och säga att ”I Sverige minsann, här ställer vi oss i ordnade köer”.
När Centern föreslår månggifte blir det okej för okända människor att påpeka för mig att ”Månggifte inte är sådan kultur som hör hemma här, att det inte är något för oss i Sverige.”. Som om det är jag som har kommit dragandes med förslaget eller att jag är uppfostrad i en familj där mannen har flera fruar och nu vill att resten av världen ska göra på samma sätt.
Sverige förändras. Människor och politik anpassar sig. Tyvärr är riktningen inte på något sätt positiv. Vi behöver tillsammans kämpa för ett annat samhälle än den vi är på väg mot just nu. Ett samhälle där solidaritet är en självklarhet och min mamma känner sig trygg på vägen hem från jobbet.
