Fredag 21 Jan
Stockholm

Alla hjärtans dag; sprit, magsyra och en massa fisk

Hanna Fridén reflekterar över denna dag, den 14 februari, då alla ska vara lite extra romantiska. En gång försökte hon också.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Hanna Fridén

Hanna Fridén är föreläsare och frilansskribent. 

Följ henne på Twitter.

"Glad Alla Hjärtans Dag allihopa!"
Eller säger man så? Jag har ingen aning. Använder man stora bokstäver i början av varje ord, eller hur ligger det till? Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte mycket om alla hjärtans dag, jag kan inte påstå att det är något jag egentligen firat, förutom en gång för många år sedan när jag var runt 19, då jag och min dåvarande pojkvän gjorde ett krystat försök att ägna den här dagen lite speciell uppmärksamhet.

Jag köpte ett smycke åt honom som passade in på hans gotiska stil med en del postpunk- och glammiga influenser. Han köpte en ring åt mig med en silverbehandlad kristall, röd som brinnande hjärtan. Vi tog emot presenterna, drog på smilbanden, något krystat men väl ändå... Ja, vi försökte i alla fall. Senare på dagen så gick vi och besökte en japansk restaurang. Jag beställde in en lyxsushi med tempura. Jag hade ingen koll, så jag förstod inte att jag skulle få i ett gigantiskt skaldjur med en massa läskiga friterade trådar på. Jag kommer fortfarande ihåg hur skräckslagen jag blev när denna fula best placerades framför mig på restaurangen och hur jag satt där tyst tills jag vågade säga till min kille att jag inte ville äta det, och att jag kände mig elak och taskig och inte vågade be dem ta tillbaks den. 

Efter det fick jag in en misosoppa, som förvisso smakade bra, men när jag rörde om den flöt någon slags mussla till toppen som var oerhört likt ett något skrynkligt, kvinnligt kön. Genast fick jag visioner i huvudet om en massa äckliga ting, och misosoppan började för mig smaka lite mer som kiss än något annat och jag sköt den åt sidan med en besvärad, något ångestladdad blick. 

Något minut senare fick vi in sushin med många mycket goda fisksorter, äntligen mat som min något fega inställning till kulinariska äventyr kunde klara av! Förutom bläckfisken, som var rå, som jag aldrig smakat förut.

Nyfiket förde jag bläckfisken till munnen och försökte bita av en bit, ett försök som fallerade totalt. Jag la hela bläckfiskbiten i munnen och försökte tugga, en process som tog flera minuter efter att jag tillslut gav upp då bläckfiskbiten fortfarande såg lika otuggad ut när den väl spottades ut på tallriken igen som innan. Det var som att försöka äta ett däck.

Under middagen sa vi knappt ett ord till varandra. Jag har nog aldrig, i hela mitt liv, upplevt en så stel och pinsam middag som den enda jag någonsin firat på alla hjärtans dag. Känslan följde med oss hem, och vi tog inte bara några glas vin, utan vi söp oss totalt aspackade i ett försök att kunna slappna av på denna lyckliga, kärleksfulla och härliga dag. 

Jag har för mig att kvällen slutade med att vi båda kräktes inne på toaletten, eller snarare så varvade vi badrummen och ibland fick någon spy i den bidé som jag hade i lägenheten jag bodde. Jag kan säga er att en bidé fylld av sprit, magsyra och en massa fisk inte är en av de finare upplevelserna jag haft i mitt liv.

Det är enda, och förmodligen sista gången som jag på allvar försökt fira alla hjärtans dag. Men jag försökte i alla fall, för det ska man väl göra? Men både och innan och efter så måste jag säga att jag har så ohyggligt svårt att förstå denna dag. Vad finns den till för, egentligen? Om man är kär, är inte det något man visar varje dag? Eller är den till för par som för länge sedan slutat känna attraktion för varandra, men som inte vill separera, som därför måste pressas in i dag en romans och uppvaktning för att bibehålla någon slags övertygelse om att deras relation fortfarande är riktig och sund?

Eller är det bara jag som är en tråkig jävel, utan romans i kroppen, som hellre ägnar denna dag åt att spela dataspel, äta makrill i tomatsås och kanske unna mig en extra timme åt att stå framför spegeln på kvällen och ha en liten pormaskfest?

Kommentera
Kopiera länk
Dela