Lördag 22 Jan
Stockholm

Är män idioter, endast kapabla att tänka med kuken?

Hanna Fridén vill skicka det svenska rättssystemet på en biologilektion. Mäns hjärnor sitter faktiskt inte i kuken, den sitter i huvudet. Hur kan det vara okej att en man frias från brottsrubricering våldtäkt efter att penetrerat sin flickväns kön mot hennes vilja - bara för att han skyller på att det var för att ta reda på "om hon varit otrogen"?

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Hanna Fridén

Hanna Fridén är föreläsare och frilansskribent. 

Följ henne på Twitter.

Nyligen friades en man från brottsrubricering våldtäkt, mannen dömdes istället för olaga tvång. Han hade tidigare dömts i tingsrätten, men han överklagade, och domen blev av ett mildare slag. Vad som skett är att mannen hade penetrerat sin flickväns kön mot hennes vilja, vilket enligt svensk lag räknas som våldtäkt. Men skälet - varför det ändrades till olaga tvång - var att att han förklarade att han pentrerat henne med avsikten att ta reda på om hon varit otrogen, därför bedömde man att hans uppsåt inte var sexuellt, och därav kunde det inte röra sig om en våldtäkt.

Jag kan förstå att man även i sexbrottsfall ser på uppsåtet, men jag anser att det väldigt ofta frias på grund av helt felaktiga grunder. En person som mördade en annan individ genom att snitta upp en lång skåra från deras hals till deras buk skulle aldrig frias för mord och istället dömas för vållande till annans död, om deras egentliga avsikt och önskan var att se hur den här individen såg ut på insidan. På samma vis skulle inte en person åtalad för stöld frias för att de menade på att de bara hade "lånat" brottsoffrets ägodelar.

Men just vad gäller sexualbrott så frias många åtalade på grund av för mig helt orimliga, och rent ut sagt omänskliga skäl, där man verkar förmoda att män helt enkelt är korkade och aldrig lärt sig förstå bättre, och därför inte förstår att de gjorde något fel.

Förstå gången jag kom i kontakt med det här själv var när jag polisanmälde en man och hans hemsida. Vad han gjorde var att ta bilder på kvinnor, en på mig, men många tjejer i tonårsåldern, och skrev budskapet att han ville "knulla sönder" dem på varje bild. I stor text.

Detta var något han hade som veckotema i sin blogg. Varje vecka valde han ut en tjej, skrev in det på bilden, och publicerade det på sin site med en motivering till varför. Jag hittade hans sajt för att han länkade till min, och blev extremt äcklad, och även jävligt förbannad, på hans minst ut sagt vidriga beteende.

Jag mailade honom om det, men han hade inget intresse av att varken sluta göra det, eller ta bort bilderna på de unga tjejerna. Bilden på mig sa han inget om – tills dess att polisanmälan trillade ner i hans brevinkast och han genast blev väldigt samarbetsvillig vad gällde den saken.

För polisen var fallet glasklart. De hade sparat bevis, de hade fått vår mailvxäling där jag bett honom avlägsna bilderna och sluta. Jag visste det inte vid tidpunkten, men att jag bett honom avlägsna dem, och att han inte gjort det, var enligt polisen ytterligare ett bekräftande på uppsåt. All min kontakt med polisen var bra. De var lyhörda och hjälpsamma, inte alls avfärdande, utan de tog det seriöst och allt sparades.

Detsamma kan vi inte riktigt säga om åklagaren. Efter en period fick jag hem ett brev där det sades att det inte skulle väckas åtal gentemot den här mannen, vad var skälet? Åklagaren förklarade att han inte visste bättre, och inte menade något illa, och därför fanns inget uppsåt. Bevis fanns, det var det inget tvivel om, men eftersom åklagaren trodde att han inte visste bättre, och att det tydligen då är okej att skriva att man vill "knulla sönder" kvinnor av alla möjliga åldrar så väcktes aldrig åtal.

Nu kanske ni tänker att det rörde sig om en väldigt ung person, eller kanske någon med ett handikapp. Båda två skulle i vissa fall kunna vara skäl till att i alla fall se lite mildare på det hela. Men så var det inte, det rörde sig om en vuxen man med jobb och familj med barn som helt enkelt bestämt sig för att han varje vecka skulle skriva och visa upp vilka kvinnor han ville "knulla sönder".

Mitt fall är såklart mycket mildare än kvinnan som fick sitt kön penetrerat mot hennes vilja, men de anklagade slipper undan av samma skäl.

Det antas att män är idioter, endast kapabla att tänka med kuken, och inte har den minsta lilla susning om vad de gör. De är helt befriade från eget ansvar, och man behandlar dem som om det låg förmildrande omständigheter runtom det, som om de vore små barn eller mentalt handikappade.

Jag vill skicka det svenska rättssystemet på en biologilektion. Mäns hjärnor sitter faktiskt inte i kuken, den sitter i huvudet. Jag vet inte vilken typ av män vissa träffar, men jag har aldrig träffat en man i mitt liv, som inte råkade lida av ett mentalt handikapp, som inte vet om att man inte får göra de här sakerna. Men det är ju otroligt smidigt för de som väljer att göra det ändå att de antingen kan leka dumma eller ge ett sjukt skäl till varför de penetrerade en kvinna mot hennes vilja så att de slipper konsekvenser av sitt agerande.

Det borde räcka att mannen som penetrerade kvinnan mot hennes vilja hade för uppsåt att köra upp fingrarna i hennes kön. Det borde räcka att mannen som varje vecka visade vilka kvinnor han ville "knulla sönder", ville visa upp vilka kvinnor han ville knulla sönder. Det är inte rimligt att uppsåt, när det gäller sexualbrott, behandlas som en fars om ett vuxendagis.

Om det skulle röra sig en annan typ av situation, låt oss säga att du är i tunnelbanan under rusningstrafiken. Du måste ta dig ut innan tåget lämnar din station, och du tränger dig fram och din hand råkar landa på någons bröst, kön eller bak – där kan man prata om att det inte fanns ett uppsåt utifall att individen i fråga skulle anmäla dig för sexuellt ofredande.

Men när det handlar om medvetna handlingar där folk penetrerar en annan persons kön mot deras vilja eller skriver att de vill knulla sönder människor så kan man inte bedöma att det saknas uppsåt. Det är medvetna handlingar, vuxna människor vet om att man inte får göra så mot andra människor, men de väljer att göra det ändå. Vi kan inte befria dem från det ansvar de har, i och med sina medvetna handlingar, för att de spelar dumma eller kommer med sjuka bortförklaringar.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Senaste nytt