Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Googles 390 538 misstag

1 av 1

Nyheter24

Nyheter | 27/03/2013 13:35

Ordet "ogooglebart" är numera knappast ogooglebart. Jack Werner skriver om en företagsstrategi som inte bara misslyckas, utan också oroar.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Vad är skillnaden mellan ogooglebar i dag och ogooglebar iförrgår? 390 538. Ja, om man googlar ordet alltså. Innan den 26 mars, dåSpråkrådet bestämde sig att efter påtryckningar från Google plocka bort detinnovativa ordet ur sin nyordslista för 2012, fick en hugad sökare nämligenbara 462 resultat på sökningen ”ogooglebar”. I dag är antalet 391 000.

Det kallas streisandeffekten. Efter att häromdagen ha insettatt Cecilia Stegö Chilò, regeringen Reinfeldts första kulturminister som 2006 efteren tevelicensskandal avgick bara 10 dagar efter tillträdet, var närmastkomplett bortglömd bland kidsen tänker jag inte anta att kvinnan somofrivilligt lånat ut sitt namn till den, Barbra Streisand, är känd bland någoni överhuvudtaget. Hon är hursomhelst en artist och sångerska som 2003 upptäckteatt hennes palatsliknande hus i Kalifornien fanns avbildat på nätet. Det var ien samling bestående av 12 000 bilder på delstatens kustlinje, menad attillustrera vågornas eroderande effekter, som bilden återfanns. Men det blidkadeinte Streisand. Bilden skulle bort, och tillsammans med sina advokater stämdehon fotografen på 50 miljoner. Resultatet? Stämningen avfärdades och bilden,som före hela affären bara hade laddats ner sex gånger, sågs inom en månad av420 000 personer.

Ogooglebar är ett lätt ord att förstå och implementera ispråket. Det är nätvärldens motsvarighet till osynlig, och bygger på det faktumatt ”googla” som ord ersatt ”söka”. Men att vara nätets absolut vanligastesynonym till att söka dög inte för Google. Deras jurister ville få Språkrådetatt ändra definitionen, den beskrivning av ordet som de satt med syfte attspegla sättet ordet används på, till att tydliggöra Googles direktainblandning. Man ville att ”det i definitionen skulle vara tydligt att det barahandlade om att söka med just Google och inte med vilken sökmotor som helst”,enligt Vetenskapsradion i SR. Som om risken att människor skulle associera till Bing eller Altavista annarsvar överhängande.

Att Språkrådet tagit bort det ur sin nyordslista betyderganska lite. ”Ordet finns, använd det om ni vill. Det kan inte Google bestämmaöver”, säger Språkrådets Ann Cederberg själv till Vetenskapsradion. Och ävenSvenska Akademins Peter Englund, språkets högsta väktare i Sverige, har kavlatupp ärmarna mot företagets försök att pilla i svenskan. Om det finns belägg fördet kommer ogooglebart hamna i SAOL nästa år, säger han till DN, och ”då får gärna Google rulla fram sina kanoner, för vi har också kanoner”.Markeringen kunde inte vara tydligare: språket är folkets. Och det kan man juvara tacksam över att folk på höga platser förstår.

QZ påminner om att liknande ingreppsförsök har gjorts förut, till exempel stipulerar Adobe med en lång lista exempel att derasvarumärke Photoshop inte får användas hur som helst:

”Correct: The image was enhanced using Adobe® Photoshop®software.
Incorrect: The image was photoshopped.”

Har du någonsin sett någon klaga på en luddig fyllebildupplagd på Facebook, och be fotografen ”förbättra den med hjälp av Adobe®Photoshop® mjukvara”? Nä, just det. Det räcker med en mycket rudimentär idé avhur verkligheten ser ut för att inse att man som företag inte har en snöbollschans i helvetet att styra hur folk diskuterar ens varumärken – det är till ochmed en av de stora sanningar som allt sociala media-arbete bygger på. Men meranmärkningsvärt är ändå att Google inte verkar minnas Streisandeffekten. Det visaratt företaget som över alla andra har kommit att symbolisera internet ochinformationsfrihet inte velat ta till sig läxan som alla klåfingriga makthavarefick sig 2003. Att de glömt affären är närmast omöjligt, nej, detta handlar isin yttersta form om att vilja varumärkesskydda människors sätt att kommuniceramed varandra. Det demonstrerar en megaloman tjurskallighet som man hade käntsig lite nervös inför om den kom från ens lokala mataffär.Och denna gång är det ett företag som gör anspråk på att äga hela världensinformation. Håll tummarna för vi inte en dag vaknar upp i värld där kritik motGoogle är ogooglebar.